Välkommen in i Pontuz och hans kollegors vardag och fritid. Här bjuds du på aktuella händelser, tips och råd, funderingar och tyckanden och mycket annat som faller dem in att dela med sig om. Ofta är det Pontuz själv som skriver, men då och då hoppar någon medarbetare in som gästbloggare. Mycket nöje!

[email protected]

Gästbloggare Alexandra: Fear Of Missing Out

Alexandra UhrbergAlexandra Uhrberg, mäklarassistent 2017-09-13

Snart fyra år har susat förbi sedan jag första gången öppnade den blå dörren på Västra Sjögatan 33. Jag var fyra månader in på min civilekonomutbildning när vår programansvarige Carina högg tag i mig efter ett seminarium: ”Pontuz Löfgren AB söker extrajobbare till sin kundvårdsgrupp, jag tycker att du ska mejla över ditt CV”.

Planen när jag lämnade västkusten och Halmstad för fyra års plugg i Kalmar var att jag skulle tillåta mig att vara en fullblodsstudent med allt vad det innebar – inte fokusera det minsta på varken jobb eller framtiden förrän examen började närma sig. Tre månader efter pluggstarten levde jag planenligt, jag var prick och bom student sju dagar i veckan och livet lekte.

Så hur resonerade jag då när Carina öppnade upp för ett potentiellt jobb? Var det ”tack men nej tack, jag vill bara fokusera på att vara student”? Det vore väl rimligt och planenligt? Och om det nu inte vore för att jag besitter en bristande vokabulär som saknar ett litet, betydande ord hade jag säkert sagt precis så: tack men nej tack!

Men nu är det just det ordet – NEJ – som aldrig, eller åtminstone väldigt sällan, kommer ur min mun. I mitt fall handlar det inte om att jag har kroniskt svårt att säga nej, utan det stavas FOMO, Fear of Missing Out (fritt översatt: ”rädsla för att gå miste om något”). Jag har alltid varit nyfiken, rastlös och omättligt hungrig på livet, så när jag får ett erbjudande eller en förfrågan och är ens en gnutta intresserad kommer mitt svar i nio fall av tio att vara JA. I min bok finns det, med undantag för det som skulle kunna drabba andra, ingen prestige i att följa planer till punkt och pricka.

Tack vare min FOMO och liberala syn på att agera planenligt skickade jag iväg mitt CV och lyckades kamma hem extrajobbet i kundvårdsgruppen, där jag sedan jobbade tre-fyra kvällar i veckan under hela studietiden. Under den här perioden gjorde sig FOMO-diagnosen påmind ett antal gånger och jag snubblade bland annat in som säljare på Systembolaget, säljare i herrmodebutiken VOLT, studentrepresentant på fackförbundet Civilekonomerna, projektledare för Ekonomihögskolans examensceremonier, fotbollscoach i klassens korplag… Ja ni fattar – det blev några jobb.

I början av 2017 närmade sig examen och min plan var att röra mig tillbaka mot västkusten med sikte på Göteborg eller Malmö – det var ju där alla härliga jobb fanns. När Pontuz i samma veva bjöd in till ett lunchmöte hade jag mina aningar om vad han hade i kikaren. Jag tågade in på Hanssons Krog och magkänslan hade varit spot on: ”Skulle du kunna tänka dig att vara kvar hos oss på heltid efter examen?”

Att jag skriver det här blogginlägget avslöjar förstås vad svaret blev. Och jag är glad för att jag återigen frångick min plan, som ju faktiskt var ganska tafatt. Som administratör på Pontuz Löfgren AB får jag samma dos av tempo, omväxling och möte med människor som jag var tvungen att tillgodose genom att ha fem jobb simultant under studietiden. Och något av det bästa – förutom mina fantastiska kollegor och att jag åter har kammat hem ett jobb som stimulerar min FOMO – är att allt ryms bakom en och samma dörr. Den blå dörren på Västra Sjögatan 33.

Dela denna artikel på Facebook