Välkommen in i Pontuz och hans kollegors vardag och fritid. Här bjuds du på aktuella händelser, tips och råd, funderingar och tyckanden och mycket annat som faller dem in att dela med sig om. Ofta är det Pontuz själv som skriver, men då och då hoppar någon medarbetare in som gästbloggare. Mycket nöje!

[email protected]

Halvvägs till himlen

Pontuz LöfgrenPontuz Löfgren, VD och fastighetsmäklare 2018-08-01

I söndags hann jag raska av min 48:e födelsedag. Och jag ska inte påstå att jag ligger sömnlös natten innan jag fyller, just födelsedagar är kanske inte riktigt min grej. Barnen brukar alltid fråga vad jag önskar mig och jag svarar fortfarande – trots de är stora nu – att en fin teckning, kärlek och egentid vore bästa dagen. Och jag var faktiskt bra nära det i söndags. Jag fick i och för sig inga teckningar men däremot fina brev, lite presenter och mycket kärlek. Jag fick precis den söndagen jag önskade. Jag inledde dagen tidigt med 10 mil cykel tillsammans med bästa Carlander och sedan fortsatte det med lite lugnt hemma, matlagning, nära och kära, skratt och umgänge till solen gått ner. Bästa!

Att fylla 48 innebär ju inte något speciellt, eller? Men dagen gav mig en stor insikt och det är att jag varit egen företagare i mer än halva mitt liv. Jag var 24 år när vi startade mäklarbyrån i en liten lägenhet på Jutegatan. 15 kvadratmeter, inget kök men dock ett wc. Vi satt där i ett år innan vi flyttade ner på stan. Och det som hände sedan är så att säga historia.

24 år och några tusen bostadsaffärer senare har gett tillräckligt med material för en rätt smaskig bok. Alla konstiga affärer, fantastiska affärer, dråpliga affärer, udda affärer. Möten med underbara människor, udda människor, fascinerande människor...

Det finns hundratals roliga och intressanta historier. Som till exempel när en köpare och säljare inte kom överens men var väldigt nära varandra. Köparen gav med sig under en förutsättning att undulaten som hans barn förälskat sig i på visningen följde med köpet. Säljaren sade ja trots att han visste att hans nu tonåriga barn skulle bli ledsna. Säljaren förklarade för mig att han ska säga till sina barn att undulaten tyvärr blivit sjuk och hastigt avlidit.

Allt var frid och fröjd, eller? Men det kom sig inte bättre än att ett av säljarens barn året därpå fick praktik på en elfirma som råkade få ett jobb i det sålda huset… ja, ni förstår resten. Den pappan hade lite att förklara. När vi ses idag skrattar vi gott.

Trots att det redan gått 24 år känns det som om vi bara är på väg genom första kurvan. Det finns fortfarande så mycket att tillföra den här branschen, trots att jag tycker vi har gjort mycket. Jag skriver ner mina tankar och idéer i en bok och 90 procent av allt som står där har inte varit uppe på agendan ännu. Boken fylls ”tyvärr” snabbare än jag hinner producera idéerna från ax till limpa. Det gör mig dock lugn inför framtiden – det finns mycket kvar att göra i mäklarbranschen precis som i livet för övrigt. Och jag är ju bara halvvägs i bägge fallen.

Pontuz Löfgrens namnsignatur

Pontuz Löfgren, VD och fastighetsmäklare

Dela denna artikel på Facebook