Välkommen in i Pontuz och hans kollegors vardag och fritid. Här bjuds du på aktuella händelser, tips och råd, funderingar och tyckanden och mycket annat som faller dem in att dela med sig om. Ofta är det Pontuz själv som skriver, men då och då hoppar någon medarbetare in som gästbloggare. Mycket nöje!

[email protected]

Minnenas blogg

Pontuz LöfgrenPontuz Löfgren, VD och fastighetsmäklare 2018-08-08

Det knackade lätt på min dörr. ”Gunnar är där nere nu”, viskade min mor. Jag satte ner mina fötter på det kyliga plankgolvet och kände försiktigt med tårna på plankornas ålderstecken. Håret stod på trekvart och jag visste inte riktigt, i ögonblicket, varför jag väcktes när dimmorna fortfarande låg täta utanför fönstrets gröna ängar.

Jag gick ner i det råkalla köket. Det doftade lite fuktig jordkällare blandat med björkveden som låg uppradad vid järnspisen från Norrahammar. Jag klev i mina kalla ladugårdsjeans och förde ner fötterna i de kalla gummistövlarna. När jag yrvaket gick från huset ner till ladugården hörde jag fåglar kvittra och det doftade sommaräng och timotej. Men det var kyligt i luften.

Jag öppnade den stora ladugårdsporten. Ladugårdsdoften och kornas kroppsvärme slog mot mig i dörren. ”Hej du!” Gårdskarlen Gunnar satt på sin blanka mjölkpall mellan korna. Jag lyssnade till det där speciella ljudet som uppstår när en mjölkstrålen slår mot plåthinken, ungefär som en vattenstråle mot ett plåttak. ”Hej du!” svarade jag. Jag klappade katten som strök mitt ben medan han väntade på dagens första mjölkskål.  Jag tog sedan den avkapade högaffeln och började förse korna med hö medan Gunnar fortsatte mjölka.

Så kunde en typisk sommarmorgon se ut när jag var i sju-åttaårsåldern. Jag tillbringade mina somrar på mina föräldrars gård där ladugården arrenderades av Gunnar och hans två bröder, alla i 70-årsåldern. De levde som ensamma män tillsammans hela sina liv. Jordbruket bedrevs utan maskiner. Vi hässjade hö för hand, och hölass var inget turistnöje utan det sättet som vi tog in höet på.

I helgen gick jag återigen runt på samma gård, som nu har en ladugård som gapar tom – det är ett tjugotal år sedan Gunnar och hans bröder gick ur tiden. De hade aldrig varmvatten inne, utedass fram till sista dagen och telefon bara de sista åren. Med det liv jag har förmånen att leva idag så känns det fantastiskt att fått uppleva något som endast få i min generation har sett. Och nu går jag runt bland de stenmurar jag sprang på som liten på väg till granngården, de ängar jag korsade för att nå sjön, de stigar som korna föstes fram på och de åkrar vi skördade.

”The past is your lesson. The present is your gift. The future is your motivation.”

Pontuz Löfgrens namnsignatur

Pontuz Löfgren, VD och fastighetsmäklare

Dela denna artikel på Facebook