Välkommen in i Pontuz och hans kollegors vardag och fritid. Här bjuds du på aktuella händelser, tips och råd, funderingar och tyckanden och mycket annat som faller dem in att dela med sig om. Ofta är det Pontuz själv som skriver, men då och då hoppar någon medarbetare in som gästbloggare. Mycket nöje!

[email protected]

Om längtan efter regn

2012-07-24

Vindrutetorkarna går på högvarv och sveper iväg det ihållande regnet – och sveper samtidigt iväg längtans tårar tillbaks till den underbara bubbla som nära två veckor tillsammans med mina älskade barn har inneburit. Jag slänger en snabb blick mot instrumentbrädans temperaturmätare när vi kör ur tunneln från Kastrup och upp på Öresundsbron. 11,5 grader. Klockan är 16.08 och det är den 19 juli. Jag och mina döttrar är tillbaka i Sverige.

Nu kan man ana att tjejerna deppar och längtar tillbaks till Mallorca igen. Och det gör vi alla fyra på ett vis - vi hade en fantastiskt mysig semester tillsammans - men det första Linnie säger är "Pappa, jag har verkligen längtat efter regnets smattrande mot rutan". Hm, positivt tänkande. När vi är över på svensk mark igen och kört några mil så säger Junie: " Kan du inte köra ned bakrutan lite, det är så grönt och fint och det är frisk luft som luktar gott. Har saknat det så mycket".
Visst är det häftigt med saker som vi saknar med Sverige? Saker vi måste vara borta ifrån för att känna att vi saknar dem. Det är ändå skönt att barnen ser allt i ljus och positiv anda - det har präglat hela vår tid på semestern; att se det som vi har tillsammans och det som är bra. Och det som inte riktigt blev som det var tänkt gör vi det bästa utav. Jag läste PG Wettsjös & John Steinbers bok " När surpuppan log". Positiv kommunikation ger ett rikare liv - något jag kan applicera på såväl barnen som på arbetskamraterna och vännerna.

Torsdag kväll och fredag förmiddag innebar uppackning, tvätt, strykning och att komma tillrätta hemma. Ett träningspass och en härlig fredagskväll.

Helgen har gått i träningens tecken när Byggar-Micke, Kaka, Stisse, Carlén och jag drog ut på långrunda. Det är inga duvungar som ligger och kör cykel i 40-45 km/h, timme in och timme ut. I söndags drog samma gäng (vi bytte Carlén mot Peak-Jonas) ner till ett blåsigt Kalmarsund. Bra träning när det är rejält vågigt, tyckte Peak. Själv funderade jag mest på om jag skulle ha överlevnadsdräkt eller bara våtdräkt - överlever jag eller blir jag ett sjömärke tio meter från land?

Måndagen innebar tillbaka på kontoret. Rätt in i hetluften där någon gick på semester och någon annan just kommit tillbaka. Full snurr på bostadsrättsförsäljningen till nyantagna studenter och allmänt högtryck - mitt i juli. Underbart.

Måndagen var annars den dag då jag kom i kontakt med några som inte läst "När surpuppan log". Men jag mötte också nya människor som jag vet kommer ge mig mycket glädje framöver. Så dagen gick ändå plus trots en dålig start - och det är summan av handlingarna som räknas.

Nu kör vi en vecka med mycket strategiarbete på jobbet och med en hel del träning. Min egen lilla hetsporre till tränare - Sebastian Balck - ger mig en ordentlig dos så jag kommer inte ha några sömnsvårigheter i veckan, det är helt klart. Den mest intensiva träningsveckan under hela min nio månaders långa planering är här. Det innebär att jag sover som en stock och äter som en häst. Allt känns bra - 25 dagar kvar till start.

Må solen skina på er/Pontuz

Dela denna artikel på Facebook