Skrevs den 27 september
Vad händer, varför kommer det inga blogginlägg? Den frågan började dyka upp i inkorgen redan för ett par veckor sedan. Bloggen hade blivit som ett halvjobbigt telefonsamtal. Jag tar det i morgon. Eller i övermorgon. Fast det kan ju lika gärna göras i helgen…eller kanske nästa vecka. Jag har egentligen haft väldigt mycket att skriva om men det var alltid något som kom emellan. Eller blev jag kanske bara lite lat?
Skrevs den 28 augusti
Så stod jag då där vid Ironmanbanan förra lördagen, mer nervös än jag någonsin varit vid en Ironmanstart – och då skulle jag ändå inte köra själv. Jag lämnade Junie när hon så sakteliga gick tillsammans med ett par tusen andra triathleter ner mot simningens startramp till tonerna av Bajenfantasten Kenta och ”Idag är jag stark”. (Hade han någon mer hit och kunde han ana att den skulle förknippas så starkt med ett triathlon? Knappast.) Junie var glad och förvånansvärt samlad.
Skrevs den 18 augusti
Pulsen i stan höjs succesivt när den häftigaste (och för stan viktigaste) helgen i Kalmar är här: Ironmanhelgen. Och jag ljuger om jag säger att jag inte är sugen – jag skulle nog ge rätt mycket för att få vara med igen. Tyvärr stoppar mitt knä mig från all sorts löpning, men jag är otroligt tacksam för allt som Ironmanvärlden har gett mig de tio gånger (hel- och halvdistans) jag har fått förmånen att stå på startlinjen.
Skrevs den 4 augusti
Vilken vecka som har passerat – underbar! Jag hade förmånen att fylla år (det måste ses som en förmån att det börjar bli trångt bland ljusen på tårtan även om den är stor) och i samband med det har jag blivit såväl uppvaktad som överraskad.
Skrevs den 25 juli
Är du en person som mediterar? Då vet du att när sessionen avslutas kommer ofta instruktionen: ”Det är dags att avsluta meditationen och återgå till ditt normala tillstånd. Ta med dig den här stunden in i dagen med all den energi den givit dig”. Känner du igen det? Precis så känner jag nu när jag kommit hem till Kalmar igen efter några semesterveckor på Mallorca. För jag har verkligen varit i nuets bubbla – kanske en av de mest energipåfyllande semestrar jag haft. Jag har verkligen njutit med familj och vänner på ett sätt jag sällan har gjort tidigare. Jag har i och för sig saknat mina långa träningsrundor (varit lite småskadad) i de fantastiska Tramuntanska bergen… eller är det kanske just därför som jag kunnat vara mer i nuet? Jag har inga större tävlingar att förbereda mig inför, utan fokus har varit att ge må bra-kontot så mycket input som möjligt. Det känns som om jag lyckats.