325-timmarsrycket
Skrevs den 6 december 2022
I skrivande stund är det 25 dagar kvar av året. Det betyder att det återstår 600 timmar till 2023. Om du sedan sover minst åtta timmar per natt motsvarar det 200 timmar under dessa 25 dagar, vilket innebär att du EGENTLIGEN bara har cirka 400 timmar vaken tid. Och låt oss säga att du spenderar minst tre timmar åt att äta, laga mat, städa, träna och pendla varje dag – då återstår bara 325 timmar. Så hur ska du spendera dina sista 325 timmar av 2022?
Det finns fortfarande tid att göra det där sista rycket och förbereda försäljningarna inför ett 2023 som vi har goda vibbar kring. Men det finns också tid att reflektera – det här kan vara ett bra tillfälle att lätta på gasen för några av oss, umgås med familjen och planera för det kommande året. Men det viktigaste är kanske att var och en av oss har en egen plan för vad vi gör av de här dagarna.
Det här är en tid då det är mycket att göra. Det är en hel del som ska fixas kring familj och hem – något som kan stressa upp vem som helst. På jobbet har vi också förvånansvärt mycket att göra för att vara december och dessutom i en ”bostadslågkonjunktur”. Men det där med lågkonjunktur försöker vi lämna utanför våra kontorsväggar – det får andra hålla på med.
December brukar vara en rätt chill månad i mäklarvärlden, men det här året är ju inte riktigt som de senaste åren så varför skulle december vara det? Det ser just nu ut som om november kommer att smitta av sig till december så vi kör hela vägen in i kaklet och avslutar ett lite stökigt år på ett riktigt bra sätt.
Min helgs största utmaning var att hitta den där perfekta granen som alla jagar. Och jag kan meddela alla er andra att ni kan sluta leta för den står nu prydligt i mitt vardagsrum. Rekordtidigt för att vara Löfgren. I vanliga fall kommer granen in en vecka före jul och får i dubbel bemärkelse foten (eller rättare sagt blir av med den) direkt efter nyår. I år var det en planeringsfråga eftersom jag ska hälsa på min mellandotter Junie på Mallorca (och köra mountainbike) onsdag–söndag. Sedan blir det en intensiv vecka när jag kommer hem, så det fick bli nu. Granstackaren får dock stå och rodna i sin hörna med bara ljusslingorna som skyler dess nakenhet – klär den gör jag när åtminstone någon av döttrarna är med. Då vill jag att det ska spraka i öppna spisen, lukta glögg i huset och jullåtarna ljuder i rummet… precis som de alltid har gjort. Julen är tradition och dessa försvinner mer och mer i många familjer – jag är rätt mån om att behålla så många som möjligt av våra.
Nästa vecka ser jag fram mot att Lucia lyser upp lite i ett tråkgrått december. Jag hoppas förresten att hon börjar lysa redan nu och fortsätter i 384 timmar till, för då är det äntligen dags för dagarna att bli längre igen (21 december). Sedan blir dagen ungefär en halvtimme längre varje vecka som går. Vi ser på så många sätt ljuset i tunneln, med andra ord.
