Dans in i evigheten
Skrevs den 20 september 2022
Ingångsmusiken börjar spelas i högtalarna, ljuset släcks ner i hallen och jag ryser. Genom intågsportalen kommer Belgien, Tjeckien, Ukraina (till galna hejarop från publiken), Sydafrika, Norge, Polen och många fler. Sedan kommer den svenska truppen. En trupp där Fidelie, Isabell och Isabella från Dansinstitutet i Kalmar dansar fram i ledet. Jag ser och känner hur stolta de är över att bära den blågula landslagsdressen, vilken glädje de utstrålar och vilka nervösa förväntningar som dallrar i luften.
Att se allas lycka lysa i ögonen just i denna stund är magiskt. Jag som förälder hinner tänka tillbaka på hur allt det här med att bli danspappa började med att jag åkte land och rike runt med storasyster Linnie, som brann för dansen. Sex år yngre Fidelie tog tidigt rygg på Linnie som lärde ut, coachade och ibland tröstade; storasyster som alltid funnits där för henne.
Jag tänker på alla resor när jag hämtat vid skolan fredag eftermiddag och kommit hem när det ljusnat mot söndag och jag tänker på tjejernas alla svettiga timmar i dansstudion med fantastiska tränaren Sabina Enlund, som följt dem sedan barnsben och varit ett otroligt stöd. Jag tänker också på oss dansföräldrar, som fått glädjas från läktarplats och som fått trösta i enskildhet bakom en läktare. Och jag tänker på vänskapen sedan barnsben mellan Fidelie och Isabell, som nu gör både landslagsdebut och VM-debut samtidigt.
Jag nyper mig i armen och jämte mig står vännen Hence (Isabells pappa) och gör detsamma. Jag känner dessutom så mycket tacksamhet till Sabina, som tar ledigt från jobbet i två dagar för att coacha (vilket hon inte har förpliktelser att göra i landslagssammanhang) och finnas där.
Här finns även danskompisarna Betty och Thea, som tar ledigt från skolan och åker tåg i arla morgonstund för att se dansen, Linnie, som sätter sig på tåget från Göteborg för att stötta och finnas där, samt farmor och farfar, som övernattar i Katrineholm och sedan ”står ut” i en discodunkande hall i timmar för att få se några minuters dans.
Tjejerna placerar sig i mitten av fältet som bestod av ett hundratal dansare i deras tävlingsklass (där de flesta är ett år äldre), vilket visar att det är här de hör hemma. De har fått massor av erfarenheter under de här dagarna, tävlat mot de bästa dansarna (från gamla öststatsländer) i världen och vet nu vad som krävs för att ta nästa steg i karriären. Otroliga dagar, som vi alla kommer ta med oss resten av livet. Men snart är det måndag, nya träningstimmar och dags att tänka på nästa tävling då en ny ranking börjar inför VM i Tjeckien 2023.
Eller som den gode Christoffer Columbus sa ”By preserving over all obstacles and distractions, one may unfailingly arrive at his chosen goal or destination” (Genom att övervinna alla hinder och distraktioner, kommer man otvivelaktigen att nå sitt valda mål eller destination.)
