Den största dagen

Skrevs den 18 maj 2016

Årets största dag har äntligen infunnit sig. Jag planerar länge vad jag ska ha på mig, vad som verkligen passar. Ty den här dagen är det mer noga än någonsin att allt blir rätt. Jag gör mitt val och kollar en sista gång i spegeln innan jag låser dörren och går ut till bilen. Efter några minuters bilfärd parkerar jag och promenerar med bestämda steg över gården i solskenet. Solglasögonen! Jag har haft solglasögonen på nästan hela vägen fram. Tänk om någon sett mig, det skulle vara riktigt pinsamt.

Jag öppnar dörren till den byggnad som är mitt mål och går likt Pocahontas genom kapprummet. Tystnaden bryts bara av en vänlig men bestämd röst. Jag går fram till dörren som står öppen. Jag tittar försiktigt, nästan smygandes, fram i dörrhålet. Där sitter de. Ett tjugotal solstrålar. Jag får ögonkontakt med kvinnan som pratar. Hon nickar.

”Hej, jag tänkte jag skulle få vara med idag och kanske lära mig en massa nya saker”, säger jag. Alla vänder sig om och alla ler förväntansfullt. En liten krabat ler mer än alla andra. ”Pappa!”. Det var dags för det årliga besöket, då jag får tillbringa en dag i skolan tillsammans med klass 2b. En dag som ger mig så otroligt mycket på så många plan.

Jag sätter mig på en liten pall jämte Fidelie och vi jobbar alla med klockan. Svårt, tycker många och räcker upp handen. Jag får förmånen att vara lite pedagog. Snart övergår vi till historia och stenåldern. Vi avhandlar allt om denna spännande tidsepok. Allt från vilka djur som levde här och hur bröd bakades, till varför det inte fanns gyros och bekämpningsmedel på vetefälten. När inlärningsfönster och sinnen står på vid gavel för att ta emot information finns inga rätt eller fel. Diskussionerna är fantastiska och lärarinnans sätt att styra samtalen imponerar.

Jag avslutar dagen vid lunch då vi avhandlar fotbollscuper och andra viktiga händelser kring bordet i matsalen. Det är en viktig cup i helgen. Grabbarna vet inte vilka de ska möta men fröken ska komma och titta – och det är jättestort.

Hand i hand går vi sedan över skolgården, jag och Fidelie. Det är fredag eftermiddag och vi har ett pappa-dotterdygn alldeles för oss själva framför oss. Det är också jättestort, det tycker vi bägge två.