Bloggen

Elva och elva

Skrevs den 19 augusti 2014

En ljus gestalt dyker upp vid min vänstra axel. Han ligger där en stund och håller samma tempo som jag. Så kommer han upp jämsides utan att säga något. Han tittar på mig – och så säger han ”Who the fuck are You?” A rockstar? Ja, med det otroliga stöd alla ni gav mig och alla andra triathleter i lördags kan man nästan tro att man var en rockstjärna. Stort tack till er alla!

Men hur var årets Ironman för mig? Svar: välplanerat, spännande, kul, en egoboost av guds nåde, kamratskap, njutning, smärta och tacksamhet. Dessutom mår jag så otroligt bra efteråt. Jag var med hela kvällen ända tills sista kvinna gick i mål strax efter klockan 23, och söndagen var ett stort leende. Ett stort tack till mina barn för stöd och förståelse. Tack också till Adriana, mina arbetskamrater, träningskamraterna Jonas o Johan, Sim-Carina, Hampus Horndahl för sista touchen och inte minst alla supportrar längs vägen. Från tanterna på Lindö, partygängen på Bergaudd – alla ni underbara människor utmed banan till Camp Winlund på Ängö. Ni har alla gjort detta till en fantastisk dagsresa.

Cykeln är tvättad, justerad o nysmord. Våtdräkten duschad, torkad och upphängd. Kläderna tvättade, upphängda och sorterade. Allt kringmaterial inventerat, kompletterat och förbättrat. Och anmälan till Ironman 2015 är registrerad. Jaha – då kör vi ett år till! I och med att jag gjorde min bästa tid (11h 11 min), med mindre träning men med mer erfarenhet än tidigare, så tycker jag att Ironman är en så viktig ”måbra-del” av mitt liv att jag vill fortsätta. Det här är ju jag numera. Ändå säger jag det som jag har sagt så många gånger förut i den här bloggen: detta är en hobby, en hobby som får mig att må bra. Först kommer alltid barnens tid och välmående. Inte en minut av deras tid ska gå till träning bara för att jag själv ska kunna uppfylla mina drömmar. Jag har dessutom fortfarande ambitionen att vara, och företräda, några av Sveriges mest framgångsrika mäklare. Konsten för mig är inte att lyckas med ett av dessa tre ben – konsten för mig är att lyckas med alla.

Stort grattis till Henric som kom in på fina 12 h 17min i sin debut, Peak-Jonas på sköna 11 h 14 min (märks att vi tränar ihop när det bara skiljer tre minuter) , norske Jens som gjorde ett kanonlopp och kom in på 11h 19 min (förbättrade sig cirka en timme) och min storebror som gjorde sin debut på fina (med tanke på hans förberedelser) 13h 12 min.

Nu är det en ”vanlig” vecka igen, då det kommer handla mycket om mäklarhösten 2014. Jag tar med mig hela gänget till Sopot i Polen för tre dagars kick-off inför hösten. Här ska slipas, justeras och utbildas. Alla delar av maskineriet ska oljas för att bli ännu bättre. Hur bra kundutvärderingar vi än får så är jag av den åsikten att allt kan bli bättre. Kickoffen följer ni såklart live på vår facebooksida.

Återigen tack för allt fantastiskt stöd, alla fina ord, all kärlek och all support!

I nästa blogg är det Adrianas tur att gästblogga. Ni följer hennes arbetsvecka på Facebook, Instagram och i bloggen.

Här nedan kommer ett helt fång med bilder från Ironman.

Må väl! Pontuz

En lång dag har påbörjats. Simningen gick på 1.36, en förbättring med 19 minuter

Äntligen på cykeln, tappade kedjan två gånger annars gick allt bra. 18 mil på 5,10

Hence glad som en speleman....så långt

Ett varv kvar....vilket blev tungt.  Löpningen gick på 4,15

"Flög" in på Storgatan och till målet på Stortorget. Sluttid 11,11

Nöjda pojkar tillbaks på jobbet måndag morgon

s namnsignatur