En träningsnarkomans bekännelser

Skrevs den 22 augusti 2011

Jag förberedde mig mentalt för en nätt liten fyratimmars cykeltur till Vetlandaskogarna i torsdags, och då hände det igen – punka! Efter femton minuter. Denna gång hade jag dock slang med mig och lyckades byta däck. Det fortsatte med tre trasiga växlar, vilket tydligen var en effekt av att Fidelie hjälpt mig att putsa på cykeln medan jag grejade med lite annat. Nästa malör var en liten felnavigering på 20 minuter vid metropolen Fagerhult. Därefter tog drickan slut, och det är lättare att hitta vatten i Sahara än öster om Skirö. Wallby Säteri och företagets årliga höstkickoff var målet och jag nådde dit till slut, ungefär samtidigt som kollegorna dök upp i bil.

Kräftfiske var torsdagens aktivitet, som pågick till fredag morgon. En underbar kväll kröntes med att vi vittjade burar på morgonkvisten. Efter en natt med Trivial Pursuit var det många med kalufsen på sned som hoppade i båtarna när solen började visa sig. Det svarta guldet gillade vårt bete, så ett hundratal kräftor blev resultatet - ett resultat som hamnade på fredag kvällens middagsbord.

Efter att glada kräftfiskare piggnat till ytterligare var det dags för fyrhjulingsrace. Detta ackompanjerat av ett intensivt skyfall. Avåkningar, fastkörningar, gegga och full fart - en dyblöt men riktigt kul förmiddag.

Dagen fortsatte med konferens och avslutades med kräftskiva. Vi hade ett par härliga dagar på ett fantastisk välordnat konferensställe. Jag kan varmt rekommendera Wallby Säteri för er nästa kickoff eller konferens.

Varför cyklar jag då till Kickoffen, en cirka 13 mil lång enkel resa? Jo, när jag fick punka på triathlonsprinten för några veckor sedan bestämde jag mig, i min ilska, för att fortsätta träna med nästa Triathlon som mål - oavsett var i Sverige den går. Det visade sig vara Tjörn Triathlon nu på lördag. En halvdistans, vilket innebär två kilometer simning, nio mil cykling och 2,1 mil löpning.

Jag har aldrig varit byggd som en långdistansare, har aldrig sysslat med uthållighetssporter. För två veckor sedan kunde jag knappt crawla 200 meter utan att vara mer andfådd än efter att ha sprungit en mil. Men med teknikhjälp av Carina på Kalmar simsällskap, stöd i Kalmarsund av Triathlon-Marie (som startat ny blogg, klicka här) och lite envishet så crawlar jag nu två kilometer i öppet hav.

Tio kilo lättare än för ett år sedan springer jag nu 15 km under 1.18 och cyklar uppenbarligen 13 mil på drygt fyra timmar. Del för del tror jag inte det är några problem att klara Tjörns triathlon, men att göra allt i ett svep är en helt annan grej.

Jag har lovat Lena och barnen att min träning inte ska påverka familjetid. Och jag har lovat mina kollegor att det inte ska påverka mitt jobb. Resultatet har blivit simning klockan sex varje morgon, löpning på luncherna och cykling på helgerna när familjen sysslar med annat.

På torsdag är sista träningsdagen, ett lätt simpass. Då har jag genomfört 22 pass på 17 dagar. Känner mig redo men har respekt för att en triathlondebut är just en triathlondebut. Hundra olika scenarion kommer säkert dyka upp som jag inte tänkt på, men det löser vi då. Fem dagar kvar till start. På lördag klockan nio är det dags.

Önskar er en fin vecka!