Bloggen

Engelsmän, ryssar o norrmän

Skrevs den 1 juli 2010

För tillfället träffar jag rätt mycket folk, som kanske inte direkt faller inom ramen för de vanliga vänskapskretsarna vi har hemma. I kvarteret vi bor finns det nämligen åtta-nio olika nationaliteter. Och visst är vi väl olika.

Vi har en del engelsmän i övre medelåldern. Väldigt vitala för sin ålder och väldigt aristokratiska. Pratar gärna om barnen, vädret och är måna om att veta vad vi jobbar med, hur det går i Sverige och allmänt intresserade. De har dock misslyckats i ett avseende: att uppfostra sina egna barn - den generation som nu är runt 40 (och de som är här har det riktigt bra ställt ekonomiskt). Här har vi gänget som knappt hälsar, har skrikiga ungar och som gillar festa halva nätterna. Man hälsar på dem, snackar fotboll i två minuter och så svarar jag på frågan om vi inte kan ta en öl tillsammans någon gång - jag tror jag svarat ja minst tio gånger och fortfarande kommit undan.

Vi har också ryska familjer, som faller väl in i bilden jag har av ryssar och som grundar sig på 70- och 80-talets idrottsmän. Gårdagens scenario:
Pappan är någon form av elitmänniska. Har tvillingdöttrar i sexårsåldern, identiska och med hårt knutna frisyrer. Pappan står vid poolkanten. En dotter börjar springa runt poolen, en sträcka som jag uppskattar till cirka 100 meter. Under tiden lägger sig den andra dottern och gör armhävningar. När första dottern genomfört första varvet så "dattar" hon sin syster som springer iväg medans dotter ett börjar göra sina armhävningar. Varv två är det armhävningar på en arm (!) som gäller - mycket imponerande men samtidigt skrämmande. Varv tre är det sit-ups osv.
Efter cirka 20 minuters träning säger pappan något, tar sin handduk och går upp till sin lägenhet. Flickorna går till solstolen där barnflickan väntar, tar upp varsin docka och börjar leka. Jag har aldrig sett dessa flickor skratta - jag har aldrig sett dem leka med andra barn. Mamman ser jag trippa förbi ibland. Det är inte dem jag småsnackar med över staketet direkt.

Norrmännen, som det finns en hel del av här, är precis som vi uppfattar dem - glada, lättsamma och allmänt väldigt trevliga. En av mina vänner kunde ni läsa om i ett tidigare inlägg: Jens, som lurade i väg mig på en av många strapatser. Det är alltid något upptåg på gång. Vi har nog alltid sett norrmännen som våra "småbröder", men ekonomiskt kan vi nog lägga ner den tesen. Norrmännen är rätt nöjda med att pumpa olja - oljepengar som de nu köper lägenheter för här nere, vilket glädjer mig .

Spanjorerna själva som vistas här är dels de bofasta, dels de som har Mallorca som sitt semesterparadis. Ett trevligt folk med väldigt klara könsroller. Jag får konstiga blickar på mig när jag är med fru och barn och handlar till exempel. Inget för en man - om man nu vore spanjor. När det däremot blir diskussioner mellan man och kvinna så förstår man snabbt vem det är som bestämmer i familjen. Kvinnan. Precis som i resten av världen med andra ord...

Ikväll skall fruarna ut på tjejmiddag, vilket är ett spännande scenario. Vi är nämligen tre familjer som umgås väldigt mycket. Vi och två norska familjer. En av de norska männen kommer inte ner förrän i helgen men familjen är här redan. Alla familjerna har tre barn var - under tio år. Det innebär att jag och Jens får nio barn att underhålla ikväll. Spännande.

Imorgon är det uppstigning och avmarsch 07.15. Dags för cirka tio mils cykling i de Mallorcanska bergen nordväst om Andratx. Jag, Jens o Racer-Rydell. Vems idén är? Jens, såklart.

Hälsningar från ett 30-gradigt Mallorca/Pontuz

s namnsignatur