Fyrtio plus…..och elva på det tolfte

Skrevs den 29 juli 2012

Ooops – där for ett år till iväg. Det märktes knappt, och framförallt så syns det inte :-) Det är alltså dags för födelsedag igen. Jag brukar inte titta bakåt i livet och jag kommer inte att göra det idag heller. Just historien är ju lite svår att påverka, så jag tar lärdom av den och använder mina erfarenheter för att skapa min framtid. Födelsedagen planerades igår tillsammans med mina tre prinsessor. Jag lovade dem att de inte behövde sjunga förrän vid frukostbordet. Så efter lite familjeråd lade vi upp dagens schema. Jag fick lov att träna på morgonen om jag lovade att väcka tjejerna innan jag duschade.

Sagt och gjort. Efter morgonens intervallpass så gick reveljen här på ön. Under stort hemlighetsmakeri drog sig tjejerna ut mot köket medan jag spolade av mig dagens intervallträning. Jag fick dessutom order om att gå och lägga mig igen - man tackar. Skönsång ljöd sedan genom huset och välkomnade mig till en underbar frukost där hemlagade "Fattiga riddare" stod i centrum. Det passade kanske inte riktigt in i mitt kostschema just nu men gott var det. Tack tjejer - jag fick en supermysig födelsedagsmorgon.

Igår var det min älskade Linnies elvaårsdag - elva år som hon har gett mig kärlek och glädje. Då, för elva år sedan kom jag hem från BB strax före midnatt. Jag satt ensam på altanen med en flaska Gula Änkan och grillade en laxbit. Det var en varm sommarnatt och jag grät som ett barn i timmar. Det var också då som jag förstod att jag själv hade firat min sista födelsedag... och att fylla år dagen efter Linnie gör att jag mer än gärna tar ett steg in i hennes skugga. Älskar dig, Linnie!

Jag börjar nu sakta dras in i "Ironmanbubblan". Känner verkligen att det börjar närma sig och i mitt huvud spelas det ena scenariot efter det andra upp. I fredags var det dags för "Little Big Day". Det innebar start på Ekö klockan sju för en timmes simning. Därefter upp på cyklarna i fem timmar för att sedan komma tillbaka till Ekö och avsluta med en löprunda kring Dunö med omnejd. Ett litet sjutimmarspass.

Detta är ett litet genrep inför det som komma skall. Det kändes bra trots att simningen fortfarande går alldeles för långsamt (men för ett år sedan kunde jag inte crawla 25 meter, så det är ju ändå stora framsteg) och jag får slita en del för att hänga med det rutinerade gäng jag körde med - alla med flertalet Järnmannen i bagaget. Jag har lovat blogga tätt sista tiden före loppet och kommer så att göra.

Arbetsveckan avslutades med ett bra möte kring Dämmans fyrplats. Vi har nu knappt en handfull spekulanter som vi förhandlar med i olika konstellationer. Min känsla säger att vi har en affär här inom kort. Kul. Annars är det bostadsrättstjejerna och assistenterna som sliter hund just nu - och gör det framgångsrikt. Med några dagar kvar av månaden så ser det ut att vi mer än fördubblar förra årets siffror. Lågkonjunktur inom bostadssektorn kan andra medverka i - vi har en lite annan agenda.

Kommande vecka har jag något slags mellanläge mellan jobb och semester - jag jobbar på distans med viss tillgänglighet. Tänker inleda veckan med döttrarna på Kolmården vilket vi alla ser fram mot. Därefter hoppas jag på bra väder så vi kan vara lite på Kalmarsund och njuta av den närhet vi har till havet.

Jag kommer att avsluta veckan med att gratulera min lilla mormor på hennes 90-årsdag - respekt! Det är troligtvis (allt annat är uteslutet) från mormor jag har fått den gen som får mig att gilla träning och - hur jobbigt det än må vara - att kunna plocka fram lite till.

Önska er alla en skön vecka

Take care!

/Pontuz