​Gästbloggare Emma: Teamwork makes the dream work

Skrevs den 21 mars 2023

Över krön, höger två, nyper hårt. Om några veckor sitter jag åter i kartläsarstolen i pappas rallybil vid säsongspremiären av rallycupen. När man vuxit upp i Dalarna med en pappa som har svårt att sitta still får man mycket på köpet: ett brinnande motorsport- och bilintresse, en jägarexamen i bakfickan och miltals av gnuggande i längdspåret. Men framför allt får man med sig ett jäklar anamma och driv i livet.

Jag minns särskilt alla dessa kalla vinterkvällar i min barndom, när vi diagonalade på längdskidor uppför den välkända ”mördarbacken” på skidstadion i Falun. Har man någon gång åkt uppför den backen vet man att det blir värre innan det blir bättre och det känns som om den aldrig ska ta slut. När man sedan är på toppen och ska köra utför och har full mjölksyra så skakar både benen och alla hjärnspöken – det sistnämnda av skräck.

I den här backen har jag lärt mig två saker av pappa: 1) När det börjar kännas jobbigt är det bara att köra på, för man klarar alltid lite mer än vad man tror och om man ger upp blir man omkörd. 2) Om man ska ramla så ramlar man framåt, för då har man i alla fall satsat allt.

Nu kanske ni som läser detta tror att min far är en väldigt auktoritär och hård personlighet, men faktum är att han är en av de snällaste på denna jord. Vad jag dock har lärt mig av honom är att jag är min egen lyckas smed och att mindset är allt. Det var min mentala styrka som ledde mig uppför den där backen när mjölksyran tröt, och när kraschen utför var ett faktum så skedde den med dunder och brak framstupa rakt ut i granskogen. Pappa hejade alltid på och han var alltid den förste att hjälpa mig upp. Han lärde mig att alltid ge allt och att ingenting är omöjligt – vill man så kan man. Han lärde mig också att man måste våga gå utanför sin komfortzon för att utvecklas. Men framför allt lärde han mig att man finns där för varandra precis lika mycket när det går dåligt som när det går bra.

Nu är det ganska exakt åtta månader sedan klev jag in genom dörrarna till Pontuz Löfgren AB för första gången, och jag har älskat att gå till jobbet varje dag sedan dess. Att vi är som en enda stor familj är ingen överdrift. Jag är så tacksam över att dessutom ha fått möjlighet att gå sida vid sida vid Pontuz själv, som trainee och assistent. Herregud, vad mycket jag har lärt mig – han är en helt otrolig mentor och förebild som jag är så tacksam att få möjligheten att lära av.

Förhoppningsvis får jag dock snart säga upp mig som Pontuz assistent för att ta på mig den riktiga mäklarkavajen (kanske redan lagom tills han gått i mål i Cape Epic och kommit hem från Sydafrika?). Något jag ser fram emot så otroligt mycket!

När jag för ganska precis ett år sedan skickade in mitt CV så ringde Pontuz upp mig och sade lite skämtsamt: ”Emma, vet du det enda vi saknar på den här byrån är en riktigt duktig kartläsare”.

Om några veckor gasar vi och det är den som läser kartan bäst som kommer först i mål. Men det är också de som hejar på, utmanar och finns där för varandra i alla lägen som kommer att vara vinnarna i slutändan – såväl i kartläsarstolen, i skidspåret som på jobbet. Med vårt fantastiska team på Pontuz Löfgren AB är jag övertygad om att vi kommer nå precis just dit. Eller förresten, vi är faktiskt redan där.

Vill du prata rally, skidåkning eller bostäder så är du varmt välkommen in på en kaffe till oss på Västra Sjögatan 33 precis när du vill.

Och följ gärna min resa på Instagram @pontuzlofgrenabemma

Vi ses!

/Emma Perbjörs