Gästbloggare Tina: Tillbaka på brottsplatsen
Skrevs den 2 november 2016
Klockan slår 05:30, vilket egentligen är alldeles för tidigt. Jag funderar en kort stund på att stänga av klockan och sova en timme till, men med väntande kollegan Mirata är det ingen bra idé. Tankarna tar snabbt en vändning, från att ligga kvar under det varma täcket till ”upp och hoppa”. På med kläderna och ut i höstmörkret, och redan efter några minuter är jag framme vid den stora gröna Malkarsskylten som lyser i mörkret. En timme senare är energidepåerna påfyllda och jag ångrar inte en sekund att jag inte låg kvar i den varma sängen.
Väl framme på jobbet kliver jag in genom den blå dörren och möts av härliga och positiva kollegor. Under den gemensamma frukosten bland ägg och kalkon blir det många skratt som ett resultat av samtalsämnen av varierande karaktär.
Just det, ja! Det här med att presentera sig. Mitt namn är Tina Dahlgren, jag är 28 år och ”nygammal” på jobbet. För åtta månader sedan, en kväll i februari fick jag ett samtal från Pontuz Löfgren AB. Frågan var rak och enkel: ”Vill du komma tillbaka till oss?” Svaret på frågan är väl ganska uppenbart när jag nu skriver denna veckas blogginlägg ;)
Kanske var det mig du pratade med i telefon eller hejade på i receptionen för fyra år sedan. Det var nämligen några av mina sysslor i kundvårdsgruppen när jag jobbade extra på Pontuz Löfgren AB, samtidigt som jag pluggade ekonomiprogrammet på Linnéuniversitetet. Med ett stopp i tidningsbranschen under några år är jag nu tillbaka i fastighetsbranschen, och min roll idag är som ekonom och administratör för bostadsrätter.
Att återvända till en nygammal arbetsplats är såklart inte lika jobbigt som att vara helt ny. Att hitta i lokalen och slippa lämna ansiktsavtryck på alla glasväggar, memorera allas namn, förstå sig på hur all teknik fungerar eller en så enkel sak som att ta någons plats i fikarummet – det kan vara väl så jobbigt och ta mycket energi, så det är skönt att slippa.
Nu börjar dagen lida mot sitt slut och det är åter dags att ställa klockan på 05:30. Imorgon bitti står hon där vid den lysande skylten. Hon, min kollega och gymkompis Mirata. Jag släcker lampan och somnar gott innan det är dags att tagga igång igen ”upp och hoppa”.
Tack för er uppmärksamhet och på återhörande.