Gott Nytt År!

Skrevs den 31 december 2010

Onsdag morgon och allt var inpackat i bilen. Tänkte ha lite extra tid tillgodo för de dryga trettio milen till Kastrup. Kom iväg en kvart efter vad vi först bestämt. Efter två mil kändes inte bilen helt ok. Vi har haft problem med hustruns BMW tidigare, tydligen något med insprutningen. Ville inte chansa utan vände tillbaka, lagom irriterad. Packade om till min bil och så iväg igen.

Min "tillgodotid" var nu uppäten. Den var tänkt för dåligt väglag, men det var absolut inga problem. Trots detta smyger många fram på torra vägar där snön i diket tydligen skrämmer. Sinkade oss gjorde däremot ett tankstopp, som jag lyckades tajma med Fidelies kisspaus - trodde jag. Men icke. Toan ur funktion. Vi hittade en toalett någon halvtimme senare, men nu började tiden bli knapp.

Vi hann dock i god tid till Kastrup - bara för att upptäcka att det var fullt i alla P-husen. Så jag tvingades ställa mig på korttidsparkeringen, vilket inte är gratis när man ska vara borta i två veckor. Men danska luftfartsverket verkar var hyggliga människor så det är klart de ska ha betalt.

Incheckade och klara mötte vi flera Kalmarfamiljer, som undrade vart vi var på väg. Det ska faktiskt bli skönt med lite anonymitet i Thailand.

Elva timmars flygresa med tre barn mellan tre och nio kan vara ett äventyr, men deras "flygrecord" är rätt imponerande: Linnies åttonde gång i Thailand, Junies sjätte och Fidelies fjärde plus åtskilliga flygningar i Europa. De finner sig snabbt tillrätta, läser, kikar lite film och somnar för att komma i rätt dygnsrytm (+ sex timmar). Inte en tår eller en klagan på hela resan innebar att vi alla var väldigt fräscha när vi klev av planet i ett 27-gradigt Thailand åtta på morgonen. Den förbeställda minibussen var dock väldigt borta. Fick i alla fall tag på Dongs Taxi, som tog oss till Khao Lak.

Khao Lak är ett rörande möte för oss, då vi lämnade Thailand tre dagar före tsunamin. Khao Lak var hårt drabbat - så mycket var oigenkännligt och mycket är faktiskt fortfarande i ruiner, med sjögräs som hänger ut genom väggarna. Detta plus mängder med minnesplatser gör att känslan som slog oss när vi såg nyheterna från Thailand kom över oss igen. Vi var så lyckliga över att vara hemma som en samlad familj, samtidigt som vi bar på någon konstig känsla av dåligt samvete. Vi har dock valt att åka tillbaka varje år för att på så sätt också bidra till att turismen och landet kan fortsätta leva.

Förra året vi var här tog det några timmar innan jag hörde första "Hallå Löfgren". Den här gången trodde jag dock det skulle dröja då vi är på ett väldigt litet ställe i Khao Lak... det tog två timmar innan jag hörde mitt namn. Jag njuter dock av värmen, lugnet och den avslappnade atmosfären.

Nu är det Nyårsafton, och jag sitter och skriver utanför vår bungalow med bara havet framför mig - sitter dock under tak då regnet öser ner. Det brukar komma en störtskur då och då men den här har nu varat över två timmar så vi får se hur nyårsfirandet blir ikväll. Tanken är en strandrestaurang jämte där vi bor - de verkar inte ha någon plan B, så det kan bli spännande.

Detta blir min nyårshälsning till er alla. Allt som gäller företaget kan ni läsa i min Årskrönika här.

Önskar alla en riktigt trevlig nyårsafton och ett riktigt gott nytt år - som jag går in i alldeles strax!

Bästa hälsningar
Pontuz

(Ps. Nu en timma senare har solen kommit tillbaka.Ds)