Grundlurad på Svansjön

Skrevs den 29 januari 2013

Jag kom hem rätt sent, efter att ha jobbat och sedan storhandlat. Jag bor, som jag nämnt, på en liten ö vilket innebär att jag går över en liten bro för att hämta posten. Det var nog 15 grader kallt. Precis vid bron, vid vasskanten, låg en svan helt stilla på isen. Det är inte helt ovanligt att de fryser fast när det är så här pass kallt.

Jag gick emot svanen men fick ingen reaktion (de brukar vara argsinta) - den bara tittade på mig. Jag gick in igen och klädde om för ett planerat träningspass i gårdshuset. Kunde dock inte släppa tanken på svanen, så när jag bytt om till träningskläder pulsade jag ner till svanen igen. Prövade att vifta lite med en handduk jag hade med mig. Den rörde sig inte.

Fastfrusen, tänkte jag. Ringa brandkåren kändes som överkurs. Så in i garaget - ispik och yxa fram. Här ska räddas liv (det var säkerligen en snygg syn när jag gled ner på isen iklädd tights, curligdojor, stor jacka och jättetoppluva plus ispik och yxa). Så jag började hacka i isen en bit från svanen. Nu började den fräsa. Där satt jag alltså i mörkret och talade lugnt med en svan, som förmodligen undrade om sista stunden var kommen och den stora människosaken skulle döda med ispiken eller yxan?

Jag högg mig närmre men svanen rörde sig inte. Jag kände riktigt vilken svanhjälte jag kommer att bli. Svanen fräste till ordentligt men lät mig hålla på. När jag var precis nära den och tog fram yxan så gick allt på en sekund. Svanen gjorde ett utfall och högg mig i vanten. Det kändes som om den höll fast hur länge som helst, fast förmodligen var det bara några sekunder.

Inte nog med att den bitit mig ordentligt - svanen reste sig och gick lugnt iväg på isen. Vad fan! Här ligger jag i 15-gradig kyla, biten (det blev dock bara ett jack), i mörkret, på isen, med yxa och pik, tights och luva - och inte f-n satt svanen fast. Det uppträdandet är inte ok. Inte ens om man är svan. Svaret kom dock på morgonen. Svanen var inte helt frisk och hade slutat sina sista timmar i livet under en bro på Boholmarna.

Förutom mitt bidrag till naturens gång så pågår nu de sista förberedelserna inför veckans kickoff. Ni som följt oss ett tag vet att ni kan följa kickoffen live här på bloggen. Från torsdag lunch uppdaterar vi kontinuerligt fram till lördag förmiddag.

På träningsfronten är det rätt oglamoröst för tillfället. I lördags morse var jag och Duracell-Johan som vanligt uppe före sju. Dåliga vägar gjorde dock att vi bestämde oss för att köra helglöpningen inomhus på löpband. Det är inte riktigt lika spännande som att springa längs med vattnet och se solen gå upp över Kalmarsund. Drygt två mils löpning på ett löpband är ungefär som att vara hos tandläkaren i 100 minuter. Men vi var bra nöjda när vi var klara. Det är den kick som uppstår efter passen som gör det värt mödan.

Vi hörs nästa gång direkt från kickoffen
Må väl/Pontuz