Bloggen

Hästminne och strutsattack

Skrevs den 15 augusti 2010

Jag kom till gymmet i torsdags för att köra ett pass med den seriösa tränaren Jeppe. Malkars, som jag går till, är ett familjärt gym där alla hälsar på alla. Det var inte speciellt många på gymmet när jag kom, men en herre i 65-årsåldern körde ett pass. Jag hälsade som vanligt och lade då märke till att det är en kund jag hade för cirka 15 år sedan.

Vi körde våra respektive pass, och efter ungefär 30 minuter kom mannen fram och frågade: "Vad är det du heter nu igen, du är alltid så vänlig och hälsar?" . För en sekund trodde jag han skojade - och nästa sekund kom en oerhörd lättnad över att alla inte känner igen mig. Ibland känns det nämligen så. Jag presenterade mig och preciserade exakt vad jag sålt åt honom för 15 år sedan och exakt vad han fått för pris. Han tycket det var häftigt och när vi började nysta i historien kring den affären skrattade vi gott bägge två. En liten nätt arbetsskada jag har, det där med att komma ihåg affärer.

Det har varit, och kommer att bli, mycket jobb nu och en tid framöver. Jag passade därför på att ta ledigt i fredags för att hitta på något med Lena och barnen. Kolmården och Vildmarkshotellet fick det bli. Den här attraktionen har ett smart upplägg med något för alla. Djuren givetvis, berg- och dalbana, vattenland, delfin- och sälshower samt safari med egen bil.

Just safarin skulle bli en upplevelse. Vi fick säkerhetsföreskrifter- nödnummer med mera - innan vi körde in, vilket barnen förskrämt lyssnade på. Inte stanna vid strutsarna och inga fönster nere i björn- och lejonhagarna. Så vad händer? Jo bilen framför, en estländare, hade stannat just hos strutsarna. Fram till vårbil kommer denna vanskapta varelse på drygt två meter. Tre skräckslagna barn får se hans näbb grabba tag i backspegeln och hacka på fönstren. KÖR PAPPA KÖR!! Strutsen fattade vinken, lade ner sitt bus och försvann. Kvar satt jag med tre något upprörda barn. Detta ombyttes dock snart till fascinerat intresse när vi kom så nära dessa gigantiska skapelser.

Vildmarkshotellet hade det mesta MEN varför kan man inte välja på mer än en restaurang? Här satt vi med typ 200 barnfamiljer. Mysigt värre. Det finns ett känt uttryck "Mina barn och andras ungar". Tror det uppfanns på Kolmårdens Vildmarkshotell, i matsalen....av nå´n som mig.

Arbetsmässigt har det varit en intensiv vecka många avslut och bra flöde på intagssidan.

Det sägs att en av de mest rutinerade (dock bara i antal år och inte i antal affärer, även om han själv vill tro det) mäklarna i stan i princip mäklar gratis för att knycka lite marknadsandelar från oss. Deras bokslut har varit dåliga i ett antal år, deras mäklare säger de har dåliga löner och ringer till oss om råd... Kanske har allt detta ett samband och ger en mäklartjänst som de aldrig kan utveckla. Se istället till att utveckla personalen med utbildning - såväl professionellt som personligt - så kan vi tillsammans höja kvaliteten på vår yrkeskår!

Söndagen är här och det är dags att dra på sig kostymen igen för en heldags arbete.

Önskar alla en skön vecka/Pontuz

Ps. En man, med något diffus roll hos en kollega, tycker att min blogg har gjort sitt och han undrar om det verkligen är någon som läser den förutom min familj och mina vänner. Nja - mellan 1000 och 1500 vänner läser den. Min familj pratar jag med istället. DS

 

s namnsignatur