Ironman, second generation
Skrevs den 18 augusti 2023
Pulsen i stan höjs succesivt när den häftigaste (och för stan viktigaste) helgen i Kalmar är här: Ironmanhelgen. Och jag ljuger om jag säger att jag inte är sugen – jag skulle nog ge rätt mycket för att få vara med igen. Tyvärr stoppar mitt knä mig från all sorts löpning, men jag är otroligt tacksam för allt som Ironmanvärlden har gett mig de tio gånger (hel- och halvdistans) jag har fått förmånen att stå på startlinjen.
Och som ni vet finns det andra stolleprov att ge sig på…
Men vet ni vad – jag får vara delaktig i Ironman även i år. En delaktighet som innebär mer nerver än något annat lopp jag kört. Det är nämligen dags för min mellandotter Junie att göra sin Ironmandebut.
Ni som följer mig här vet att mina två andra döttrar, Linnie och Fidelie, har tävlingsdansat i alla år på en hög nivå, vilket har krävt ett pappaengagemang i en värld jag fått lära mig att älska. Junie har aldrig varit en tävlingstjej men alltid tränat mycket. Så när hon berättade om sina Ironmanplaner blev jag förstås väldigt glad.
Dels får jag lägga tid och engagemang på Junie och därmed uppnå lite jämvikt mot all tid vi lagt på Linnie och Fidelies dans genom åren. Men framför allt få jag följa Junie i en sport som jag själv älskar och som jag tycker att jag behärskar hyfsat, även om det aldrig har blivit några superresultat (personbästa på strax under elva timmar).
Eftersom jag själv inte kan löpträna har jag fått följa med Junie på lite simpass och på cykelpass när det passat. Men framför allt har jag fått vara med i samtalet och lyssna till tankarna som snurrat. Och nu står vi då här, redo för start efter alla månader av träning, försakelser och förberedelser.
Junies resa har inte varit klockren då hon drogs med en lång förkylning i vintras och en inflammation i bägge knäna som gav träningsförbud på sex veckor under senvåren. Och igår, två dagar före start, knäckte det till ordentligt i ryggen under det sista löppasset. Men duktiga kiropraktorer verkar ha fått så pass bra ordning på henne att hon står på startlinjen på lördag.
Älskade Junie! Det kommer att bli en sömnlös natt på grund av fjärilar i magen och spöken i huvudet. Du kommer ha ett adrenalinpåslag som du aldrig tidigare upplevt när du hoppar i vattnet. Du kommer få fightas 3 860 meter i Kalmarsunds vågor. Du kommer att få uppleva den magiska känslan av att cykla ut till jublande människor längs med Ängöleden, och folkfesten fortsätter längs de 180 kilometer där du ska ligga i tempostyret på cykeln. Du kommer sedan att få beta av ett marathon på Kalmars gator med en omgärdande kärleksmagi som bara kan upplevas på ett Ironman i Kalmar (jag har kört utomlands men det är inte jämförbart). När du till sist springer in på röda mattan på Storgatan har du gjort en prestation som du kommer ha med dig resten av ditt liv.
Junie – jag älskar dig över allt annat och det sista rådet jag kommer ge dig är ”Race with a smile”! Det här kommer gå galant. Junie Löfgren, startnummer #1249.
Givetvis finns det många andra vänner jag kommer att följa och jag önskar er alla lycka till – bland annat en av mina absolut bästa vänner Johan Flobecker #1029 och så såklart vår egen mäklarstjärna Ulrika Hjort #330. Go go go!
