Kvar ovan molnen
Skrevs den 10 maj 2022
Tidigt lördag morgon är jag och min älskade Eliz på väg till Kristianstad och Skydive Skåne för fallskärmshoppning från 4 000 meters höjd. En lite lagom lördagsövning om man behöver ett adrenalinpåslag deluxe. Eliz brukar vanligtvis prata sisådär nonstop, men just den här bilturen är hon väldigt tyst förutom att hon påpekar ett tjugotal gånger att hon inte alls är nervös… utan att jag hade frågat.
Vi svänger in på den lilla grusvägen som leder fram till klubbens mecka, som ligger i vacker tallskog vid sidan av flygplatsen. Jag känner vibbar från mina första resor till Thailand och de ensliga öarna där det bara fanns backpackers och dykare. Fantastiskt sköna människor som hänger med likasinnade på ett avslappnat och otroligt skönt sätt.
Vi blir varmt välkomnade och presenterade för de två personer som nu ska få våra liv i sina händer – våra instruktörer som vi ska sitta sammankopplade med under hoppet. Efter att ha inväntat att molnen ska stiga och skingra sig kommer då högtalarutropet som tillkännager att det är dags att göra sig redo att kliva på planet.
Ett fallskärmhopparplan har varken första klass, toalett eller flygvärdinnor utan är mer som en tom tub med vingar och en skjutdörr. Man sitter på två långa, låga bänkar. Det finns ingen ljuddämpning så vi är tvungna att skrika till varandra och vi sitter på ett långt led mellan varandras gränslade ben, tätt tätt i den ordning som vi ska hoppa ut.
Vi är snabbt iväg och efter en kvarts stigning har vi hela Skåne och vackra Österlen under oss. Jag ser på min instruktörs höjdmätare att vi börjar närma oss 4 000 meter. Snett framför mig sitter Eliz som ska hoppa ut precis före mig. Hon ler på ett sätt jag aldrig sett tidigare – njuter hon eller är hon livrädd?
När luckan skjuts undan stiger pulsen och adrenalinnivån rejält. En röd stand-by-slinga tänds i taket, den slår om till gult (ready) och sedan grönt (go). De första (erfarna) hopparna far ut genom dörrhålet med ett skrik. Före Eliz kliver Fotograf-Johan ut och ställer sig på ett litet steg på flygplanskroppens utsida så att han kan filma uthoppet. Därefter hoppar han efter för att följa Eliz hopp ner mot marken.
Eliz instruktör gör klartecken, och fastspänd ser jag hennes uppspärrade ögon när hon sitter med benen utanför planet. En hand på Eliz huvud som förs bakåt, tre två ett jump… och de försvinner ut ur flygplanskroppen för ett fritt fall på knappa minuten innan fallskärmen fäller ut och man får njuta av cirka fem minuters segling ner mot marken. Jag hoppar ut efter Eliz och ser henne flyga fritt några hundra meter under oss. Känslan är obeskrivlig – det här är ett adrenalinpåslag jag bara har upplevt när jag hoppat fallskärm.
Väl nere möter jag Eliz, som ser ut som en överlycklig stridspilot när hon kommer gående över landningsfältet… Nu kom alla ord på samma gång och lyckan var total. Tack Skydive Skåne, för att fantastiskt omhändertagande såväl på marken som i luften… Och Eliz: du är cool och tuff!
När benen slutat skaka fortsatte vi vår färd mot väntande vänner i Köpenhamn där vi fick njuta av ett soldränkt Nyhavn och där en Tuborg, smörrebröd och lite bubbels blandades med en fallskärmshoppares upplevelse som gick på repeat långt in på småtimmarna. Jag har haft en av de bästa helgerna på länge och jag är så tacksam för de vänner vi har och för att Eliz är med på mina lite udda upptåg.
Jag hoppas nu att jag får fortsätta att hänga kvar där ovan molnen hela den kommande veckan. På onsdag är det nämligen dags för hela Mäklarsveriges Guldhemsgala, där Sveriges mäklarelit samlas för att utse de bästa i branschen. Det finns 7 500 fastighetsmäklare i Sverige, det finns sju kategorier att tävla i, det är tre finalister i varje klass och vi från lilla Kalmar är i final i tre kategorier: Kim i Årets stjärnskott, Selma i Årets Toppmäklare och jag i Årets Mäklarpersonlighet. Nu håller vi tummarna och jag tror faktiskt att adrenalinet kommer vara som ett uthopp från 4 000 meter även onsdag kväll när vinnarna ska utses i Gyllene Salen i Stadshuset.
