Lågmäld – jag?

Skrevs den 1 juni 2016

Vi vänder det sista bladet i kapitlet som heter maj 2016, och en otroligt händelserik månad är till ända. Vi har gjort det ingen trodde var möjligt. Vi har gjort all time high. Dessutom i en marknad med ett bristande utbud.

Egentligen skulle jag vilja ägna en alldeles egen blogg – som förmodligen skulle bli världens längsta – till att berömma mina fantastiska medarbetare. Och jag skickar dem gärna till skyarna. Men jag har lovat min bästa vän att jag ska vara lite mer lågmäld om hur duktiga vi är. ”Folk blir irriterade”, säger han. Ok – då slutar vi irritera nu. Men jag kan väl ändå få flika in att vi slog rekordet under en månad då fem av våra medarbetare hade en semestervecka eller mer den här månaden. Vilken kapacitet det finns i det här gänget!

Men slutpratat om det nu. Vad ska vi då prata om? Försäljningen av Kulebo är klar, som ni säkert har läst i tidningen. Det är jag också stolt över, men jag har ju lovat att ligga lågt med försäljningsrekord och sådant. Fast stolt, det är jag.

Det var mors dag i söndags så jag tog cykeln till mor min. Som ni förstår tycker jag om min mamma väldigt mycket. Hon bor nämligen i Vetlanda och dit är det 15 mil. Det känns ännu längre på cykel, jag lovar.

Men trots alla rekorden och en massa andra fantastiska händelser så toppar Mutze Said min lista. Mutze som kom till Sverige som flykting från Afghanistan för tre år sedan och höll ett gripande tal (på felfri svenska) när vi var hos landshövdingen på lunch i torsdags. Han har jobbat med sitt UF-företag Be Human under året och hans största dröm är att driva sitt egna företag i framtiden. Vilken fantastisk kille! Liksom för övrigt alla andra duktiga UF-företagare som var med på lunchen.

Till sist vill jag bara avsluta med att jag också slog mitt personliga all time high i maj. Men lova att inte berätta det för någon!