Välkommen in i Pontuz och hans kollegors vardag och fritid. Här bjuds du på aktuella händelser, tips och råd, funderingar och tyckanden och mycket annat som faller dem in att dela med sig om. Ofta är det Pontuz själv som skriver, men då och då hoppar någon medarbetare in som gästbloggare. Mycket nöje!

[email protected]

Mot okänt mål

2010-03-14

Satte Lena på tåget mot Kastrup i fredags, fortfarande mot okänt mål. På tåget dök vår Mallorcamäklare upp i Alvesta, han hade varit på mässa i Sverige. Nu trodde Lena en stund att det var Palma som gällde. Inte långt senare dök Pelle från Kalmarposten upp - då blev jag lite skakig eftersom han visate att jag skulle ta Lena till Paris. Men han lyckades vara tyst - den här gången.

Väl på Kastrup berättade jag om destinationen, till Lenas stora glädje. Jag hade nämligen nämnt för någon vecka sedan att jag var sugen på huvudstäderna i gamla östblocket vilket Lena inte är lika pigg på. Men då visste hon inte vi skulle ut och resa. Så Paris blev en vinstlott.

Jag hade preparerat resan i förväg då jag har uppdragsgivaren Jan Ahlgren i Paris - tillika fotomodell och kläddesigner - som hade gett lite tips. Det blev lite folkligt i fredags eftersom vi kom fram sent. Chez Janou är ett klassikt Parishak - fullt och ljudligt med bra mat och skön personal.

Lördagen var avsedd för shopping. Här finns ju lite att välja på... dagens understatement. Märkesbutikerna radar upp sig som i ett dominospel. Fantastiska butiker och oerhört vänlig personal. Och det tror jag det med de priserna! Jag försörjer förmodligen hela hembyn om jag köpte något.

Det verkade vara mest japaner och amerikaner som handlade. Frankrikes vanligaste jobb för en man med afrikanska rötter, en längd på över 190 cm och dessutom 100 kilo muskler måste vara som dörrvakt i dessa butiker. Den som vågar sno något i butikerna måste vara självmordbenägen.

Igår kväll var det en annan klassiker, Brasserie Lipp. En utmärkt restaurang, men det är inte det goda köket som gjort Lipp till ett världsnamn - det är kultfaktorn. Till att börja med är det typen av ställe där man efter en stund blir lite osäker på vilket århundrade man befinner sig i. Detta är Paris på 1800-talet, Paris före andra världskriget, Paris som vi minns det från när vi såg Franska filmer.
Kändisfaktorn har alltid varit hög. Hemmingway skröt med att det var han som befriade Lipp när tyskarna retirerade ur Paris och Sartre var en av stamgästerna. I dag vimlar det av politiker, skådespelare, gräddan ur affärslivet - och helt vanligt folk. Inför den stressade hovmästaren var vi alla lika.

Vi avslutade kvällen i Hotel Costes bar - kanontrevligt. Och idag avverkade vi allt som ska ses. Fantastsiska Louvre med bland annat Mona Lisa, Notre Dame och givetvis Eiffeltornet. Dessutom hann vi med att åka längs Seine och en promenad till på Champs Elysees. Vilken härlig stad för ett arkitekturfreak som undertecknad.

Ikväll är det födelsedagsmiddag... men var den sker får förbli vår hemlighet. Vi hörs i veckan. Då ska jag berätta vad jag tycker om det nya finansieringsförslaget gällande bostadslån - någon har hål i huvudet!

Från ett mulet men vackert Paris,

/Pontuz