Bloggen

När livet stannar upp

Skrevs den 22 mars 2017

Ännu en vecka har passerat, och det är tyvärr en vecka då andra sidan har knackat på i min närhet. En jämnårig kompis har lämnat oss hastigt och alldeles för tidigt. En träningskompis och en bra människa finns inte med oss längre. Vi är många som sörjer och våra tankar går givetvis i första hand till familjen. Vi får återigen stanna upp, trots att vi bara är mitt i livet, och påminna oss om att verkligen uppskatta det vi har och framför allt de vi har i vår närhet. Tankarna som dyker upp i huvudet vill inte riktigt försvinna.

Jag tillbringade helgen i Stockholm med mina medarbetare, och efter det som hänt känns det bra att åka iväg en helg med människor jag tycker om och bryr mig om. Givetvis som företagsledare men för mig är den skiljelinjen osynlig och istället baserad på vänskap. Det är en ynnest att ha så fantastiska människor kring sig som jag har förmånen att ha i min vardag. Jag fick dessutom en stund över på Stockholmsvistelsen och mötte upp en väldigt nära, klok och god vän sedan 20 år tillbaka. Han mötte upp mig på Hötorget och vi tog en lång promenad bort till Moderna museet. Våra samtal handlar om allt i livet, ledarskapet och framtiden. Efter veckan som varit var detta viktiga timmar och när vi skildes åt så har jag en god känsla inom mig.

Även om många tankar snurrar kring det som hänt så gäller det att försöka fokusera och verkligen göra vägen som ligger framför oss tydlig. Bryta ner framtiden i mindre bitar men ändå kunna ha visioner och drömmar som ligger lite längre fram. På något vis ta vara på de bra stunderna som gör att resan känns meningsfull, för vi vet aldrig hur lång resan blir – vi vet bara att vi färdas på den just nu.

När livet stannar upps namnsignatur