Nezeril, frustration och triathlon

Skrevs den 27 april 2016

Nobelpristagaren i litteratur, John Steinbeck (1902-1968), sade: Det är när vi vill vinna tid som vi förlorar den som mest. Det citatet i kombination med den psykologiska termen som avser den besvikelse någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras – det vill säga frustration – är ett tillstånd jag befinner mig i just nu.

Sent omsider fick jag en startplats i Ironman Mallorca den 7 maj. När jag sökte platsen i höstas kände jag mig i riktigt bra form, ni vet när man känner sig oövervinnerlig…men då fick jag beskedet att det var fullt.

När jag så på lite konstiga vägar trots allt fick min startplats för en dryg månad sedan var jag däremot inte ”riktigt där” formmässigt. Dessutom hade jag lite skadeproblem. Men med lite vilja tänkte jag att jag fixar Ironmanformen på sju till åtta veckor, grundträningen finns ju där någonstans. En skaplig utmaning.

Nu är det då dryga veckan kvar. Och de senaste tre veckorna, då jag kalkylerat med en högintensiv träningsperiod, har jag haft en morgonrutin som mest liknat ett sjukhusbesök – kolla tempen, känna efter i halsen, kolla i halsen, dra i några sprut Nezeril i varje näsborre…Va fan – jag är ju aldrig sjuk. Tre veckor skulle inneburit ett 20-tal träningspass, men det har blivit fem fram tills i helgen då jag kommit igång lite mer. När jag dessutom varannan vecka har mina döttrar och då bara tränar 05.00 på vardagar, på lunchen (om det finns lucka) eller på helgerna innan de vaknat så blir det lite tajt att hinna ifatt. Men det är klart det ska funka. Tiden finns alltid.

Vi är fyra stycken på kontoret som håller på, eller har hållit på, med triathlon. Många undrar hur vi får ihop det då alla dessutom är i Sverigetopp i sina mäklarprestationer. Men jag tror på tesen att om du är effektiv, fokuserad och otroligt målmedveten så spelar det ingen roll om du ska bli bäst på mäkleri, på att laga bilar, skala morötter eller jaga björn. Med rätt inställning till livet och på målet kommer du långt. Jag tänker ta mig runt Ironman nästa helg, samtidigt som jag ska högprestera på jobbet fram tills dess. Och så vill jag smitta av mig av den energin till andra i min närhet – det är då allt blir stort och meningsfullt.

Allt gott/Pontuz