Om småpåvar och ja-sägare

Skrevs den 8 juli 2015

Jag landade i Kalmar sent natten mot tisdagen efter äventyret i Österrike, och klockan hann nog bli tre på morgonen innan jag slöt ögonen efter att ytterligare en tvätt var i maskinen. Bara några timmar senare ringde väckarklockan – det var dags för fortsatt tvättande, packning inför Mallis, möte med revisorn, hämta barnen och swisch ut till Kalmar flygplats. Det är skönt att flyga från Kalmar och det blir väldigt mycket ”hej hej” från förväntansfulla kalmarbor på väg på charter.

Nu har det gått några dagar. Såren är slickande efter helgens Ironman och jag har landat såväl mentalt som psykiskt. Jag har underbara dagar med framför allt döttrarna men också med vännerna här nere. Jag har dessutom återupptagit träningen inför Ironman Kalmar, och om ni tycker det är varmt där hemma så kan jag meddela att det är 40 grader här. Redan när jag kör igång träningen klockan sju på morgonen är det runt 26-27 grader.

När semestern kommer har jag tid att fundera på hur jag kan utveckla mäklarverksamheten, och jag hinner dessutom reflektera över vad som händer i min direkta närhet och som påverkar oss alla.

Jag brukar sällan eller aldrig kommentera eller kritisera på ”hemmaplan”, men nu får det väl ändå vara nog med hur våra politiker och framför allt tjänstemän i kommunen beter sig. Här kommer därför mitt första kamikaze-inlägg.

Jag läste i Barometern i veckan att familjeföretaget NJ Andersson & son, med rötterna i Kalmar, vill flytta hem sin verksamhet från Stockholm och inledningsvis satsa 600-700 miljoner (!) på byggnation av 250 lägenheter. Det är självklart en jättesatsning med Kalmarmått mätt.

En avsiktsförklaring undertecknas där överenskommelsen innebär att en oberoende värdering ska göras av de fastigheter som ska exploateras. Ingen värdering görs av kommunen, så NJ Andersson låter Värderingsbyrån – som vanligtvis (av någon konstig anledning) gör många av kommunens värderingar – göra detta. Och nu händer då det otroliga. Jag citerar före detta stjärnmäklaren (eller hur det nu var) Pär Svanfeldt på Kalmar kommun ur Barometerns artikel:

Varför har ni inte använt er av värderingsman?

– Vi tycker det är en onödig kostnad då vi har kompetens själva i huset, säger han. Men vi är inte oroliga. Förra veckan träffade jag tre intressenter som undrade varför det inte hände något med projekten. 

Mina frågor och funderingar med anledning av detta är:

1) Det skulle vara jättespännande att veta vem i kommunhuset som värderar bättre än en professionell värderare.

2) Den ”onödiga kostnaden” ligger på cirka 20 000 kronor – en summa som känns rätt ringa i sammanhanget.

3) Det är möjligt det finns fler intressenter, men det är helt ointressant eftersom en viljeförklaring har undertecknats.

4) Hur många sådana här investerare ska kommunen slarva bort?

5) Att de ens vågar använda ordet kompetens torde ändra hela betydelsen i Svenska Akademins ordlista. Där står det nämligen; tillräcklig, skicklighet, behörighet.

Hur många småpåvar ska få fortsätta husera på våra viktigaste poster? Höga kommunala löner har räddat rätt många som har misslyckats i det privata näringslivet - är det månne bara lättstyrda ja-sägare som hamnar i (min för övrigt gode vän) Borgmästarens närhet? Hur många småexploatörer/entreprenörer ska få sina drömmar krossade av långa handläggningstider och dålig organisation och ledarskap? Hur många löften får ändras för att ”fel person” sagt ja? – inte för att löftet är fel utan för ”att det är en fråga jag bestämmer över och jag har inte sagt ja”.

Det finns ett mandat för ett styre i Kalmar och oppositionen är pinsamt svag, men en viss självinsikt och handlingskraft kan väl ändå få råda? Jag har inte insyn i alla kommunens verksamhetsområden, men jag har insyn och insikt om bostadsfrågorna. Och jag hoppas för Guds skull att det ser annorlunda ut i andra av kommunens förgreningar.

Jag behöver inte ha svaren, jag behöver inte debattera, jag behöver inte berätta mer eller i detalj – jag vill bara att de som fått vår röst ska ta ansvar och verka för kommun och medborgare, inte för något annat syfte.

Få kamikazepiloter överlevde – får se om jag gör det. Nu tar jag i alla fall och semestrar lite till…

Skickar med några fina bilder från Österrike.

Allt gott!