Om Stockholm, Kalmar och media

Skrevs den 6 december 2017

Första advent har passerat och vi lämnar november bakom oss – en riktig tråkmånad, även om jag får äta svartsoppa hos mamma. Men en november som faktiskt också blir den näst bästa novembermånaden vi har gjort på firman, med över sextio avslutade bostadsaffärer – vilket är bra oavsett månad på året.

Detta leder mig osökt in på det som media nu rapporterar om och som också är en av de frågor jag får oftast just nu: kommer bostadspriserna att sjunka? Därför ska jag kort (så kort det nu går) förklara förhållandet mellan Stockholm, Kalmar och media.

Stockholm är som en stor magnet, som drar till sig alla sorters människor likt de var gjorda av järn. Stockholm är Sveriges drömverkstad – det är dit man vill flytta för att göra karriär, eller i alla fall försöka. Efterfrågan på tak över huvudet har därför vida överstigit utbudet. Sirapströga – och i många stycken ogynnsamma – regelverk har dessutom hindrat investerare från att satsa på nybyggnation i den utsträckning som har behövts.

Priserna har därför skjutit i höjden på ett sådant vis att ”vanligt folk” har svårt att bo innanför Stockholms tullar, trots att allt detta sker i ett lågränteläge. Nu är måttet dock rågat och köparna klarar inte längre att betala de priser som drömmande säljare har satt på sina bostäder, vilket gör att de budgivningströtta köparna nu avvaktar. Bostäderna säljs därför inte i samma Formel-1 tempo, vilket gör att utbudet snabbt ökar och priserna vänder ner. Lägg därtill det tidigare bolånetaket, amorteringskrav och nu skuldkvotering, som gör att den negativa spiralen får allt högre fart.

Det var den korta varianten av läget i Stockholm. Kalmar har å sin sida en väldigt begränsad inflyttning av kapitalstarka människor i arbetsför ålder. Inflyttningen sker i många fall av ”hemvändare” vilket vi givetvis är tacksamma för. Utbudet har därför inte varit ett problem förrän 2014-2015, då bland annat stora kullar mambos (personer som länge bott hemma) ville ut på marknaden. Räntorna hade bottnat, vilket ökat köpkraften. Till det adderar vi tjugo år av dålig kommunal planering av nyproduktion, vilket gjorde att efterfrågan plötsligt var större än utbudet. Och så har det varit sedan dess.

Vi har heller inte haft den procentuella prisuppgång som Stockholm visat de senaste 10 åren. Detta gör att priserna hålls på en stabil nivå då efterfrågan finns och utbudet fortsatt är begränsat. Logiskt sett är med andra ord allt som vanligt i Kalmar just nu.

Var kommer då media in i bilden? Jo, rubriker och den feta svarta stilen i ingresserna gör ingen skillnad på storstad och landsbygd (läs Kalmar). Därför skapas det en sanning att priserna viker i hela landet, vilket är fel. Fake news, helt enkelt. Så media är en bov i dramat just nu. Och jag är rädd för att det nyligen beslutade skuldkvotstaket kommer att skapa en kraftig nedgång (överreaktion) i Stockholm och tyvärr en negativ utveckling på många andra marknader som egentligen inte behöver någon avkylning.

Så det är mitt svar på en av de mest frekventa frågorna jag får just nu. Den andra är varför jag aldrig skriver om träning och Ironman längre… Så i nästa blogginlägg ska vi prata knäkirurgi och förväntningar som inte verkar slå in.

Ha en fin vecka – och om några veckor blir dagarna längre igen!