On The Road Again
Skrevs den 24 maj 2022
Ibland när jag ska skriva veckans blogginlägg undrar jag om det aldrig kan komma ett tillfälle då det är tyst i huvudet – när det absolut inte finns något att skriva om. Men det största problemet brukar i stället vara att jag inte får plats med allt eller att jag censureras. Det är nämligen mycket som min redigerare tar bort, så det får nog i stället hamna i en bok till slut… ocensurerat, till skillnad mot bloggen – då är det många som hänger löst 😊
Ännu en vecka har i alla fall nu sprungit förbi i ilfart och faktum är att hela 19 år sprungit förbi sedan jag fick min älskade och underbara mellandotter Junie. Hon fyllde år i veckan och är nog snart inne i sin bästa period i livet, för om några veckor stundar studenten. För egen del känns detta som igår, trots att det är sisådär 33 år sedan.
Kristi himmelsfärd närmar sig och för min del blir det ingen himmelsfärd – däremot en tripp till Eskilstuna och fyra dagars discodans-SM för minsta dottern Fidelie. Jag funderar lite på vilket SM det är i ordningen eftersom även äldsta dottern Linnie och jag åkte land och rike runt i många år när hon var i farten och dansade.
Jag får ofta frågan hur det är att vara uppvuxen med fotboll o bandy och nu åka runt på discotävlingar i stället. Mm, det är en helt annan grej och visst lägger vi mycket tid då vi en normal tävlingshelg åker hemifrån fredag eftermiddag när Fidelie slutat skolan vid 15-hugget och sedan kommer hem framåt småtimmarna när lördagsnatten blivit söndag. Då närmaste tävlingen ligger ungefär 30 mil bort så blir det långa helger men det är ett fantastiskt privilegium.
Jag får alltså fyra-fem timmar i bilen med min tonårsdotter (och många gånger med min parhäst SEAT-kungen vars dotter också dansar), timmar med diskussioner som hon inte kan slingra sig undan. En kväll på något hotell, en tidig morgon med alla dansförberedelser som innebär lösögonfransar, tuperat hår, spraytan, uppladdning, megafokus, maxprestation och till sist, efter finalrundorna, otröstlig besvikelse eller underbara glädjeskrik när vi vänder hemåt mot Kalmar igen. Allt detta får jag möjligheten att uppleva tillsammans med min dotter – något som jag tror är få pappor förunnat.
Den här helgen är det dessutom extra maxat eftersom det är SM och därmed några fler dagar tillsammans med runt 1 500 dansare och många medresta föräldrar – vi är som ett litet cirkussällskap som åker land och rike runt.
Så jag har en fin vecka framför mig och kan dessutom konstatera att jag även har en bra jobbvecka bakom mig. Snart presenterar vi ytterligare två nya medarbetare som bägge skrev på för oss i förra veckan – två duktiga tjejer som kommer spetsa ett redan bra gäng än mer. Jag är så tacksam!
