Perspektiv utanför gränserna

Skrevs den 11 april 2018

Fördelen med att resa utanför Sveriges gränser är att jag får perspektiv på mitt eget liv, livet i Kalmar och hur vi lever i Sverige. Ni som följer mig här på bloggen och på Instagram (pontuzlofgren) vet att jag gärna åker till Mallorca men också till en hel del andra länder. Resandet berikar mig både som person och som företagare.

Det är ofta intressant att höra hur bilden Sverige målas upp av våra utländska vänner. Och de flesta vet idag att det inte springer isbjörnar på vägarna och att vi inte åker skidor till skolorna året om. Nej, bilden är en annan och den har förändrats bara under de tio år jag haft boende på Mallorca – tyvärr något till det sämre. För tio år sedan var det mesta positivt förutom att vi (redan då) var väldigt lättkränkta och naiva. Idag är bilden en annan.

Att vi har en av världens absolut högsta skatter vet man om och man tycker också det är konstigt att vi trots detta inte har ett försvar med värnplikt, ett bättre rättssystem (man har hört om både integrationsproblem, terrordåd och statsmannamord), en bättre sjukvård och en bättre skola.

De flesta tror också att Sverige är en socialiststat – varför ska man annars betala så höga skatter? Man imponeras av hur vi kunnat ta emot så många flyktingar och fascineras av vår medmänsklighet och generositet men förstår inte att motkraven är så låga.

Men det finns givetvis mycket som folk i andra länder beundrar och förundras över. Våra duktiga idrottsmän- och kvinnor. IKEA, HM, Spotify och flera stora företag. Frisk luft och rena sjöar. Att vi är snälla, vänliga och trevliga när vi besöker andra länder och givetvis mycket mera.

När jag generellt ställer Sverige mot många nationer där jag har vänner så är jag stolt men också orolig. Jag är stolt över att vi har ett skyddsnät och en fungerande statsapparat. Att vi har en ambition (oavsett styre) om det svenska folkhemmet. Att vi i grund och botten har en omtanke om varandra.

Jag är dock numera orolig när jag hör historier om bristen på lärande och respekt i skolan. Jag blir orolig när Moder Svea missköter skola, polis, försvar, sjukvård, äldrevård med mera, att hon trots världens största inflöde av skatter förvaltar dessa pengar så dåligt. Jag har alltid försvarat vårt hårda skattetryck med allt vi får tillbaka men det blir svårare och svårare att hitta argumenten – och det oavsett regering, även om jag tycker att mycket har blivit sämre snabbt.

Det är lätt att gnälla utan att själv komma med bättre lösningar, och det är vi ju också kända för.

Men jag tror det är dags för alla och var och en av oss att tänka till hur vi ska ha det. För visst är det väl så att lärare ska förtjäna respekt och att de ska kunna ställa krav utan att föräldrar opponerar sig eller eleven ignorerar skolans regler? Och visst skulle hela vårdsektorns resurser kunna fördelas på ett bättre sätt, bland annat effektivare administration och högre löner? Och visst tycker vi väl alla att polisväsendet borde styras upp och att de killar och tjejer som väljer detta ärofyllda yrke borde ha ansenligt högre löner? Det som är statusyrken utomlands borde vara det i Sverige också, för det har vi råd med. Vi är ett fantastiskt land men vi måste nog börja ställa krav utan att bli kränkta och framförallt börja ta ansvar för allt bra och vackert vi har… och låta alla som ser oss från utsidan få tillbaka den bild av Sverige som de hade för inte så länge sedan.