Reflektioner på läktarplats
Skrevs den 16 augusti 2022
Det börjar närma sig och nerverna surrar som svärmande bålgetingar. Har jag verkligen tränat tillräckligt mycket (jag lovar att det handlar mer om det mentala än det fysiska)? Har jag rätt material eller finns något som jag nu kan komplettera med för att spara några sekunder här och där? Vad ska jag äta och hur ska jag träna sista dagarna? Kommer det blåsa mycket och hur blir simningen då?
Tusen tvivel och frågor surrar i huvudet hos alla som klockan sju lördag morgon kommer att slänga sig i Kalmarsund för att genomföra sin Ironman. Jag vill skicka med ett stort lycka till och ”Race with a smile”… om det nu går.
Att jag tar upp Ironmanspåret idag är för att jag får många ”lycka till” från de som tror att jag ska köra på lördag. Tyvärr blir det inte så den här gången och faktiskt inte i framtiden heller. Jag hade redan inför 2017 ett knä som spökade och som farbror kirurgen fick pilla med några gånger efter loppet. ”Du bör nog inte springa fler marathon på asfalt” var hans budskap.
Nu sade han ju inte att jag inte FÅR köra fler marathon på asfalt. Men tyvärr är det sällan bra att ha ett huvud som vill mer än kroppen och en smärttröskel som kanske ligger lite för högt. Jag körde ju även 2019 och sedan dess har jag inte tagit ett löpsteg eftersom knäet är så pass dåligt att det helt enkelt inte går att springa på grund av värk. Så jag får tacka Ironmancirkusen för allt den gav mig under nästan tio år, för tävlandet har faktiskt gjort skillnad för mig i så många avseenden. Jag gick ner 20 kilo inför mitt första Ironman 2012 och har sedan dess i princip hållit mig där. Jag har fått en syn på träning, välmående och ”renlevnad” som har hjälpt mig såväl privat som i arbetet – det finns helt enkelt inget som är omöjligt eller för jobbigt när man har genomfört ett tiotal Ironman på olika distanser. Så stort tack!
Men idag då? Jo, cykla går alldeles utmärkt så jag har hittat en ny liten utmaning där jag kan kombinera cyklingen – som jag älskar och som funkar – med det som betyder allt mer för mig: välgörenhetsprojekten. Snart är de sista papperna på plats för att presentera mitt nya ”Ironman” och en utmaning deluxe… kanske redan i nästa blogginlägg.
Nästa helg är det folkfest i och med Ironmantävlingen här i Kalmar, och den gångna helgen hade vi ju en galet trevlig Stadsfest. Så mycket folk, underbart väder och ett program som verkar ha passat väldigt många människor. Kalmar som sommarstad levererar på riktigt och det är viktigt för såväl turism som för det inhemska välmåendet.
För drygt ett år sedan inledde jag mina övertalningsförsök, radade upp fördelarna, sålde in vårt företag och tjatade om vårt unika koncept… och nu är han här och igång. Jag är så glad och stolt över att hälsa Pierre Fritz och hans fina familj välkomna tillbaka till Kalmar – staden där han påbörjade sin mäklarbana och som han nu har återvänt till efter en framgångssaga i Göteborg som delägare på anrika Stadshem. En rutinerad villamäklare med ett driv av sällan skådat slag, som jag är övertygad om att Kalmar kommer ta till sina hjärtan igen efter några års frånvaro från Kalmarmarknaden. Välkommen, Pierre!
