Sex genom Europa
Skrevs den 28 juni 2022
Nu blev du bra nyfiken, eller hur? Men jag är ledsen att göra dig besviken – rubriken syftar på att vi åkte igenom sex länder när vi korsade delar av Europa för att ta oss från Kalmar till Mallorca. Men vi tar det från början.
Som traditionen bjuder hade duktiga Johanna fixat en helt underbar midsommarlunch för oss på kontoret i torsdags innan vi skildes åt för att fira midsommar, och för några av oss innebar det också att semestrarna började. Bra mätt efter all god mat möttes jag upp av Eliz på kontoret vid 15-tiden. Bilen var klar för ett Europaäventyr och vi var på väg. Cirka 220 mil mot Barcelona med en massa oplanerade avstickare på vägen var den något diffusa planen. På vår tripp skulle vi ta det som det kommer, göra det vi kände för och uppleva ställen vi inte hade varit på.
Skåneland – som enligt skåningarna själva sträcker ner sig till Rödeby i södra Danmark – gick i ett nafs och vi satt snart på bilfärjan mot Puttgarden. Minnen dök upp hos oss bägge – Eliz som bilade med familjen till Bulgarien varje sommar och jag, tillsammans med världens bästa storebror, som tillbringade de flesta av mina första levnadssomrar i baksätet på en nedrökt, gul Mercedes på väg från Habo till Lökken uppe vid Skagen i norra Danmark. En sak de upplevelserna hade gemensamt vara att de krävde bilfärja: doften, stirret på bildäck, lite lagom sunkigt men med förväntan i luften.
Vi kom in i Tyskland vid niohugget på torsdagskvällen. Resans första beslut var: inga stopp i Tyskland. Så det blev till att nöta Autobahn, åh hej vad det gick. Vi turades om att köra och när ett oväder drog in över oss vid tretiden på morgonen passade vi på att fälla sätet och sova ett par timmar med regnet smattrande mot biltaket. Eliz som älskar regn njöt extra mycket, jag tyckte mest att en rätt stor bil plötsligt var väldigt liten.
Solen gick upp även denna midsommarafton och vi körde över gränsen mot Schweiz. Vår midsommarlunch blev i ett vackert men regnigt Lausanne innan vi for vidare för att slå ner kvällens bopålar i Geneve – vilken fantastisk stad, kärlek vid första ögonkastet! Rent, snyggt, bra shopping och en otrolig service.
Upp och hoppa lördag morgon och snart in i Frankrike. Vi chansade lite på Grenoble för lunch – helt ok men snart hej då och med nytt sikte mot franska kusten. Det var ju exklusivt hade vi hört. Vi siktade på delarna utanför Montpellier men den delen av kusten kunde Napoleon ha släppt redan innan han fick abdikera. Vi vände istället in mot själva staden Montpellier. Inte särskilt najs det heller inledningsvis. Vi konstaterade snart att Frankrike helt enkelt inte mår bra: skitigt, otryggt, fruktansvärt många utslagna och i vissa områden vi passerade rena misären med Europamått mätt.
Vi hittade i alla fall in till vårt hotell i centrala Montpellier, men jag tvekade länge innan jag klev ur bilen – om de i hotellreceptionen hade sagt att det inte fanns garage hade jag inte ställt bilen på gatan, killarna utmed gatorna slängde suktande blickar efter såväl fälgarna på bilen som oss. Men som tur var fick vi rum för både oss och bilen.
Vi hade absolut inga förväntningar när vi gick ut på stan (efter viss vånda) men vi blev positivt överraskade av vacker arkitektur och framför allt var det ett otroligt folkvimmel. En liten restaurang, ett bord på trottoaren, en flaska rött och vips så kändes allt rätt ok.
Söndag och vi lämnade Frankrike utan större vemod och kom in i norra Spanien. Spanska nordostkusten bjöd på milsvida stränder och fantastiska dags stopp. En stund på stranden med ljumna vindar från havet utan solskyddsfaktor var en rätt dålig idé förstod vi dock snart. Så likt nykokta turkiska kräftor drog vi vidare. Vi chansade på en avtagsväg från motorvägen A7 som tog oss till San Feliu de Guixols (be mig inte uttala det) och hamnade i en liten pittoresk fiskeby. Hotellet låg vackert på en klippa vid havet och vi kände oss lite hemma eftersom vi nu var i det land som var vår slutdestination.
Måndag var det dags för målrakan in mot slutdestinationen Mallorca. Vi var inne i Barcelona i god tid och det var nog tur det. In i ett trafikinferno och sedan ner mot hamnen som inte var jättelätt att hitta rätt i…. mycket beroende på att en hjälpsam spanjor hade blandat ihop höger och vänster. Men vi kom ombord på en bilfärja ytterligare en gång och efter några skumpiga timmar äntrade båten Alcudias hamn på norra Mallorca sent på måndagskvällen. Förväntansfulla barn, som hade tagit flyget från Kastrup, hade precis samtidigt landat på Palma Airport där vår gode vän Seatkungen hade hämtat upp dem och sett till att de fått mat och sällskap tills vi tagit oss ner till vår del (sydvästra spetsen) av Mallorca.
Ett mysigt och spännande Europaäventyr är över och nu har Mallorcas lugn redan omfamnat oss. Det är efter midnatt, citronträden är upplysta i trädgården, syrsorna spelar för mig och jag är så tacksam över väldigt mycket just nu.