​Surrealism i paradiset

Skrevs den 7 juli 2020

Jag och Fidelie rullar ut på Öresundsbron och kommer över på den danska sidan. Vägtull på Pepparholmen. Man är inte jättepoppis som svensk och resande från coronans epicentrum enligt världspressen. Vi får visa flygbiljetter och förklara att vi ska direkt till Kastrup och ingen annanstans.

Vi kommer igenom och fortsätter till flygplatsen. Ett helt tomt Kastrup möter oss och de få själar som är där måste, liksom vi, bära munskydd. Det enda som är öppet på hela Kastrup är Espresso House.

Det är boarding med munskydd, ingen servering på planet och en lite misstänksam stämning på planet. På Palma flygplats är det lika tomt och om möjligt än mer nedstängt. De har extra kontroller där vi är tvungna att lämna in ett hälsokontrollformulär. De har dessutom stickkontroller för att kolla att vi inte har feber.

Det är tomt vid bagagebanden, ingen kö till biluthyrningen, inte en enda turistbuss utanför (brukar vara ett 50-tal), knappt några taxibilar… Det känns som en söndagskväll i januari och inte mitt i turistsäsongen. Det enda som är sig likt är dofterna och värmen denna måndagskväll.

Här på Mallorca börjar livet trots allt återgå till det normala även om det är långt kvar. Det är i princip folktomt på stränderna och inte ens solstolarna och strandbarerna finns på plats. I Palma stad bär alla munskydd, vilket också är ett krav om du går in i någon butik.

Vi som inte bor mitt i turistsmeten utan en bit ifrån allt som vanligtvis är stök tycker det är rätt skönt. Det känns som lågsäsong men med värmen som extra tillbehör. Så vi varvar strand och båtliv med träning och chilla dagar med goda vänner. Det blir bara två veckor den här gången innan vi vänder hemåt till nära och väldigt kära. Dessutom blir det lite julijobb och ett och annat nytt avstamp i livet innan det kanske blir ytterligare en sväng hit. Och då tror jag vi har ett Mallorca som är mer såsom vi minns det före Corona. Men just nu njuter vi i nuet.