Trav, Tivoli och Tramuntanska cykelturer

Skrevs den 13 december 2017

Hade en fantastisk fredagskväll på Kalmartravet med personal och en grupp härliga kunder och samarbetspartners. Och trots att mitt travintresse är ganska svalt tycker jag att vi Kalmarbor borde besöka travet oftare. Där bjuds nämligen på bra mat, spänning, atmosfär och ett fantastiskt mottagande av Andreas och Magnus. Vi var alla supernöjda

Jag och personalen fortsatte sedan kvällen på kontoret en liten stund med pepparkakshustävling, charader och köksbordspingis. Dessutom fick personalen sina julklappar, och de var välbehövliga inför stundande januarikickoff i Miami där vi ska träffa några av Miamis främsta mäklare. Vi vill fortsätta utvecklas och därför tittar vi nu utanför Sveriges gränser.

För egen del blev det sedan en tidig lördagsmorgon med visningar innan det var dags att dra vidare. Efter att jag släckt och låst sista dörren packade jag och Adriana snabbt bilen, pussade barnen hejdå och for till Köpenhamn. Besök på underbart julpyntat Tivoli och lite strosande på ett fullpackat Ströget – en perfekt lördag.

På söndagen bytte vi ett juligt Köpenhamn i snålblåst och två grader plus mot ett än mer juligt Palma, som också bjöd på blåst men med den avgörande skillnaden att det här är 18 grader. Nu stundar några dagar av husvisningar och möten med våra svensktalande samarbetspartners (både mäklare, bankkvinnor och jurister). Dessutom ska vi njuta av Palma i julskrud. Och så ska jag hinna med några välbehövliga mil på cykelsadeln i de vackra Tramuntanska bergen.

Hur var det då med Ironman och min träning som jag hintade om i förra bloggen? Jo, jag gjorde en knäoperation i juni som inte alls gick som jag hoppades. Och eftersom allt inte gick som det skulle följdes det upp med lite sköna sprutor efter sommaren – även de verkningslösa. Så det som skulle vara sex till åtta veckors rehabilitering och uppbyggnad är nu sex månaders rehab och fortfarande ett knä som är sju resor sämre än före ingreppet. Nu väntar jag tid för en ”second opinion” i Göteborg. Därefter får vi se om det blir någon mer Ironman… någonsin. I huvudet står jag dock på startlinjen inom några år, även om jag inte tagit ett enda löpsteg sedan i mars. Med en stark vilja kommer man långt… kanske till och med över mållinjen för att ha slutfört ett sjunde Ironmanlopp!