Vamos España!

Skrevs den 11 juli 2010

Det är söndag och strax efter lunch. Flaggor på mängder av balkonger, dekorerade bilar, restaurangerna har börjat ladda upp och absolut alla snackar fotboll. Jag vill påstå att hela Spanien kokar idag. Ska detta bli dagen då spanjorerna äntligen får slå sig på bröstet och bli nummer ett i världens största sport?

 Om några timmar tar jag och familjen plats på en av Mallorcas restauranger där fotbollen ska avnjutas i sällskap med hundratals förväntansfulla spanjorer. Vamos España!

Efter semifinalen cyklade jag och Jens hem från Santa Ponsa till El Toro. Gatorna kantades hela vägen av segerrusiga spanska familjer. Jag undrade varför alla skrek högre när just vi passerade, men förstod snart att alla trodde vi var tyskar. Närmare ett gatlopp än så kommer jag nog aldrig.

Det börjar fyllas på med turister på ön nu - det här är den stora inflygarhelgen. Engelsmännen har slutat såväl de kommunala som de privata skolorna och igår talades det på de spanska nyheterna om 400 000 turister till Mallorca denna helg. Det känns rätt bra att åka hem på tisdag, även om den del av ön som vi bor på inte är speciellt turistig.

På tal om turister så utspelades en fars med svenskar inblandade härom kvällen. Vi satt på en restaurang vid Illetes och grannbordet hade beställt i kaffe. Den svenske och - enligt sin egen uppfattning - världsvane mannen i övre medelåldern skällde ut kyparen. Han hade minsann beställt kaffe, inte en liten kopp espresso. Kyparen förstod ingenting utan gick därifrån. Mannen gick efter och fortsatte skälla och även frun var nu kraftigt upprörd eftersom hennes man var hennes stora hjälte. En norrman vid bordet intill fick då nog och förklarade de olika kaffesorterna för den nu hjärtinfarktklara svensken. Det vi beställer in för att få skandinaviskt kaffe heter café americano, medan du får en espresso om du beställer kaffe. Numera känner även den något skamsne svensken till detta. Och det var knäpptyst vid det bordet resten av restaurangbesöket.

Familjen tillbringade torsdagen på ett stort vattenland. Jag förstod då att barnen börjar bli stora. Linnie, snart nio år, ville prova allt som var högt. Fritt fall 30 meter tänkte jag skulle få tyst på henne. På kanten innan vi skulle ge oss av utför var det mer jag som var tyst. Linnie skrattade högt när vi kommit ner - jag var mest glad att kön fyllts på så att jag kunde skylla på den när Linnie ville åka igen.

Ett tips till er som ska till Mallorca och vill slippa turisttäta stränder: hyr en bil och åk ner till fyren vid Cap de ses Salines i sydöstra hörnet. Parkera bilen, ha bra promenadskor och välfylld ryggsäck. Gå cirka 20 minuter utmed den östra kusten norrut. Här finns de orörda badvikarna.

VM-final ikväll. Imorgon är det sista dagen före hemfärd. Tre veckor går snabbt. Tre underbara veckor med familjen, mycket strapatser, en del jobb och en underbar miljö.

Fyra timmar kvar till avspark...

Hälsningar från ett förväntansfullt Spanien

/Pontuz