Bloggen

18, 31 OCH 49

Skrevs den 5 augusti 2019

​As time flies by… Helt plötsligt var den där lilla lintotten vuxen, får rösta, gifta sig, köpa alkohol på krogen och ta körkort. Jag minns som igår den där varma julikvällen när jag kom hem från BB som nybliven pappa. Jag kommer ihåg att jag satt ensam på altanen och grillade lax mitt i natten; en natt som var på väg mot morgon vilket innebar att det var min 31-årsdag – och vilken gudagåva jag fick i present.

Jag tror att jag har gjort min äldsta dotter redo för livet; redo att flyga själv. Jag är stolt och blir samtidigt mer och mer påmind om att barn i huset är på lånad tid. Jag flyttade själv från Jönköping till Kalmar redan på min 18-årsdag för att spela fotboll… Jag hoppas att Linnie dröjer sig kvar hemma lite längre, även om det redan nu pratas om studier efter gymnasiet på annan ort – och det är nog som det ska vara, även om det gör ont i fadershjärtat.

Linnie föddes alltså dagen före min 31-årsdag, vilket innebar att jag fick fira min 49:e årsdag i veckan som gick. Det var ingen stor dramatik kring detta, förutom då att dagarna så sakteliga tickar ner mot vändpunkten: 50-årsdagen. Och det är ångest! En fantastisk vän sade till mig i veckan att ”du som hunnit med så mycket behöver väl inte ha åldersnoja”. Jag har på sätt och vis inga problem med att bli gammal, men min ”bucketlist” är längre än jultomtens lista klockan tre på julafton. Så det gäller att jag blir riktigt gammal.

Innan dess tänkte jag dock göra en Ironman-comeback nästa helg efter tre års uppehåll. Det har inte varit någon lek att komma tillbaka efter så lång tid, så alla tidsmål är som bortblåsta den här gången. Mina 10 timmar och 58 minuter kommer nog stå sig för evigt. Men jag är tillbaka i träning, och förhoppningsvis klarar jag att komma runt trots att jag bara har kunnat genomföra tre långa löppass utomhus sedan 2016 på grund av ett knä som enligt läkarna inte mår så bra – och som enligt mig bara gör ont. Men det ska bli så kul att stå på startlinjen igen, att få känna den där nerven som man så sällan får uppleva numera. Den där nerven man kände som knatte när man skulle spela final i någon fotbollscup eller den press man ibland kände när poäng skulle skördas och som kunde avgöra om mitt lag kanske skulle avancera en division eller i värsta fall degraderas. Den nerven saknar jag och ser fram emot att känna igen. Så jag kan nog lova en sak: de närmaste blogginläggen kommer att handla om Ironman.

Innan vi slår igen datorn för idag vill jag hälsa Felix välkommen till oss! En härlig människa och en mycket kompetent fastighetsmäklare. Du läste väl förra veckans blogg som Felix skrev – om inte så klickar du här.

Önskar alla en fin vecka!

Pontuz Löfgrens namnsignatur