Bloggen

Andra halvlek

Skrevs den 8 augusti 2014

Jag återvänder till hemmet i Kalmar efter semestern, öppnar dörren – och genast kommer minnesbilder farande från mina barndomsår i geléhallonens vagga Habo. Det som väcker minnen är den där doften av att man är hemma igen. Den lite instängda, dammiga doften – doften som säger att här har tiden stått stilla i några veckor.

Trots att det är sen kväll vill jag alltid kolla igenom posthögen, gå ett varv i trädgården, slänga i ett par tvättar, ta en macka och landa ordentligt i vardagen. Den gick snabbt, den här semestern… i år igen. Vips var det dags att börja jobba igen. Och jag tycker det ska bli kul. Det är inte kul att semestern är slut, för jag älskar att vara med nära och kära hela dagarna, men jag är laddad – batterierna lyser grönt igen.

Det är söndag kväll nu, och även jag har fått känna av de här härliga svenska sommardagarna och kvällarna som alla har skrivit om i de sociala medierna när jag varit borta (jag kom hem i onsdags). Och tänk: det är nog första gången man kan se på Facebooks statusuppdateringar att folk är trötta på stranden och solen… Men hallå! Ni kommer att få höst, mörker, regn, vinter, snö, snålblåst och blask så ni blir nöjda. Bit ihop i några veckor till bara så slipper ni snart de här underbara dagarna.

Faktum är att det där med att folk är trötta på värmen verkligen stämmer. I fredags lunch åkte jag nämligen båt förbi stranden på Ekö, söder om Kalmar. Och gissa hur många som låg där? Exakt en person. En person på stranden när solen skiner en fredag i augusti och merparten av folket fortfarande har semester. Ur led är tiden.

Nu tar jag tag i andra halvlek 2014. Jag kör igång den här veckan, men jobbar lite till och från eftersom att jag tänkte simma 3 860 meter, cykla 180 kilometer och sedan springa 42 kilometer den 16 augusti. Ja – allt är som vanligt igen. Och det känns fantastiskt bra att ta tag i resten av livet.

”We are all here for some special reason. Stop being a prisoner of your past. Become the architect of your future”. Citat av Robin Sharma.

Nu kör vi – häng me!

s namnsignatur