Bara vara

Skrevs den 6 januari 2013

Begreppet tid får en annan innebörd när man som jag har hamnat på en rätt öde ö sydost om halvön Phuket. Det var vi och ytterligare tio familjer på hela ön. Här såg mama Mali till att vi blev ompysslade, och det i ett tempo som skulle få Kristina Lugn att se stressad ut.

Första dagarna är avsaknaden av stress just stressande - kroppen behöver vänja sig och alla måsten försvinna, men efter ett litet tag så inser såväl kropp som själ att nu ska man bara vara. Här finns bara havet, stranden, bungalowen (med sin toalett under bar himmel och med nattgäster på vinden som garanterat hade fyra fötter med klor och minst en svans), en hängmatta och en trave böcker.
Efter några dagar bestämde vi oss dock för att beställa fram longtailbåten och bege oss vidare. Just nu befinner vi oss på Phukets västra sida och letar oss fram mellan de vikar och stränder som turisterna ännu inte invaderat. Vi har höjt kravspecen något, så nu finns det såväl innetoa som internet och gym.
Litteraturen är biografier och managementböcker. Just nu ligger "Att ge - samtal med svenska filantroper" jämte mig i sanden. Tove Lifvendahl möter ett tiotal företagsledare som har bestämt sig för att engagera sig och skänka bort en del av sin förmögenhet. Boken beskriver drivkraften bakom givandet. Bland de som intervjuas är Anders Wall, Percy Barnevik, Laurent Leksell med flera. Det ger en ny bild av de här fantastiska företagarna.
Träningen varierar jag mellan gymmets cyklar och löpband (det är skönt med kylan inne), löppass på stranden och kortare simpass i havet. För mig är detta två veckor då jag verkligen kan prioritera min tid. Jag kan träna när och hur mycket jag vill. Däremellan äter jag i princip bara sunt och tar det lugnt. Dessutom har jag snart detaljplanerat tre dagars kickoff med jobbet, som går av stapeln i slutet på månaden. Jag hinner också planera ett antal andra aktiviteter som kommer under våren och förkovra mig i litteratur. Och jag är uppkopplad så att jag finns till hands för kollegor och kunder som kan behöva mig. Det är ingen uppoffring att ha det så - varför stänga ner det roligaste jag vet? För mig är detta nyttotid; nyttotid i thailändskt tempo.

Det mest intressanta hemifrån är att vi återigen erhållit mäklarstatistiken från tingsrätten. Inget nytt där, vilket glädjer mig. Det är som vanligt - vi är ungefär lika stora som våra tre närmaste konkurrenter tillsammans. Statistiken sträcker sig till och med november, så snart kan vi se hur hela året slutade. Vårt mål är att ha 50 procent av marknaden (sammanlagda köpeskillingar) vid årets utgång.
Ett annat intressant brev som kommit till mig är från en "anonym" konkurrent som tycker att jag ska tona ner min marknadsföring. Att inte ange statistik som ovan då det inte anses vara "kollegialt". Jag kan väl ana vilka det är som ligger bakom brevet, och i så fall vill jag bara påminna den kollegan om att det var just deras företag som började med den typen av information för sisådär 15 år sedan - det vill säga några år innan de blev omsprungna av oss.
Jag har egentligen inget behov av att förmedla statistiken hela tiden. Men när rikskedjorna även på det lokala planet snackar om att de säljer mest, är bäst och allt vad det är - då kan det vara informativt att veta vad det är som gäller i just Kalmar. Det skiljer sig avsevärt från riket i stort. Men det tror jag i och för sig de flesta redan vet.

Solen börjar sänka sig i horisonten, den varma brisen börjar avta och ännu en skön dag är till ända.

Önskar alla en god fortsättning på 2013!

/Pontuz