Bland kardinaler och överbefälhavare

Skrevs den 18 oktober 2017

En torsdag i oktober, på en scen i Stockholm, äntrade kardinalen (utsedd av påven minsann) Anders Arborelius podiet. Lite som en katt bland hermelinerna kan tyckas när jag läser talaruppställningen, där programinnehållet ska fokusera på Agilt ledarskap. Arborelius är en tystlåten – låt oss för sakens skull säga from – person som talar om sin syn på ledarskap anno 2017. Han gör det inför 500 hyfsat uppsatta chefer från hela Sverige. Och jag kan säga så här: jag fick inte slut på bläck i pennan av anteckningarna under hans anförande. Hans tes var att ett modernt ledarskap bygger på något som skrevs på stentavlor för drygt 2 000 år sedan. Och en modernisering skulle nog inte sitta i vägen.

Lite annat ljud i skällan blev det när ett gäng starka kvinnor, som till exempel MQ:s karismatiska vd Christina Ståhl, dök upp på scenen. Hon talade om vikten av att nyttja tiden rätt (kalenderfascist), hur lite av henne själv dör när hon måste säga upp anställda och varför hon själv står i en MQ-butik en helg varje år.

Eller när den lilla (kroppsmässigt) men samtidigt gigantiska (ledaren) brittiskan Allison Kirkby – vd för Tele2 – beskrev sina anställda som ”orädda utmanare likt Bravehearts”. Hon vill befria arbetsplatsen och hos henne har inte ledningsgruppen egna skrivbord utan lever i det öppna landskapet bland övriga anställda.

Vidare fick vi träffa kloka Annie Lööf, Googles Sverigechef Ana Wikland och flera andra. Den som gjorde starkast avtryck, förutom ovan nämnda kvinnor, var nog ändå Jonas Prising, CEO för Manpower. Otroligt karismatisk och med fokus på det livslånga lärandet. Även stenansiktet, tillika Sveriges överbefälhavare, Micael Bydén var precis som jag vill att en svensk ÖB ska vara. Inte en min, raka svar, inget tjafs. Han tyckte inte att dagens innehåll – det mjuka ledarskapet – var något för en riktig chef. Trams, tyckte han. Han menade att han har lite knappt om tid för diskussioner när en av hans mannar på en tiondels sekund måste avgöra om han ska öppna eld eller inte… Och jag kan köpa det resonemanget i hans miljö.

FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson avslutade dagen med fascinerande, och skrämmande, historier från allt från flyktingläger till fredsförhandlingar mellan Iran och Irak, där han själv medlade.

Varför tar jag då upp den här dagen som jag och Hence var på i torsdags? Jo, för oss är det av största vikt av att ta in inryck från världen utanför 50-skyltarna. Att lyssna på människor med helt andra erfarenheter, kunskaper, framgångskoncept och gripande historier gör att vi kan utveckla oss själva, vårt företag och den något mer begränsade del av världen vi lever i.

Vad har vi då att se fram mot i veckan? Jo – självklart ska ni komma till torsdagens välgörenhetsgala i Kalmarsalen! Jag har med mig min gode vän Måns Möller på scenen den här gången och vi ska avhandla allt från komik och autism till cykellopp, Ironman och livet i stort under två gånger 45 minuter. Jag lovar en underhållande kväll för endast 150 spänn, som oavkortat går till välgörenhet och Vigga Foundation. Biljetterna köper ni på vårt kontor i veckan och det finns fortfarande några kvar. Så det finns inga ursäkter, det är bara att dyka upp…

Önskar alla en skön vecka.