Bloggrespons, långcykling och återskapade vanor
Skrevs den 10 augusti 2021
Det var både kul och rörande att få så fin respons på förra veckans blogginlägg i form av mejl och samtal. Det där med coachning och samtal är något som många vill men inte vågar. Så jag upprepar det jag skrev förra veckan: har du bara tillit till den du samtalar med så är detta ett suveränt utvecklingsverktyg. Se dock till att det är du som coachas!
Utan att jag varit medveten om det har jag tydligen varit en del i rätt många människors utveckling, vägledning och mod. Jag ska inte sticka under stolen med att en del av de mejl och samtal jag fått under veckan berörde mig djupt och jag är så tacksam för att ni delgivit mig era berättelser och vad våra samtal inneburit – ibland har det räckt med att jag lyssnat.
I söndags morse vaknade jag tidigt (mellandottern börjar jobba 05.30 och efter det var det ingen idé att försöka somna om) och gav mig ut på cykeln i den lite svala morgontimmen. När jag körde mina förberedelser inför Ironman var detta vardagsmat. Varje lördag i nästan tio år körde jag, Duracell-Johan och Prestations-Jonas fyra varv löpning på Stensöslingans långa spår (22 km). Oavsett väder, årstid eller omständigheter visste jag att någon väntade på mig och förväntade sig att jag skulle dyka upp.
Söndagarna var det långrunda på cykeln, vilket oftast innebar minst 10-12 mil. Nu när jag inte längre är inne i den bubblan är det lite svårare att motivera sig men belöningen är fullständig. Jag körde ett par timmar med Petter Stordalens bok ”Äntligen vardag” i ena örat och lät den ljudboken blandas upp med reflektioner och egna tankar.
De där lite längre rundorna på cykeln kände jag verkligen att jag saknade. Inte så mycket för själva träningens skull utan mest för att det är ett bra tillfälle att sortera tankarna kring allt det där som är omkring mig: jobb, familj, förhållande, vänner, livet. Jag lovade mig själv att lyssna på Petters råd att skapa vanor, eller rättare sagt för min del – återskapa vanor. Det behöver kanske inte vara så extrema vanor som triathlonveckorna (även om jag trivdes med det) men mer än idag i alla fall.
Petter berör mycket det där med vanor och struktur som en del i framgång. Det gäller att få saker gjorda – inte bara ha det i huvudet. Med goda vanor och strukturer får jag säkert ut mer av jobbet, livet, träningen med mera. Om jag sedan lägger till ingredienser som glädje, mod och pannben så tror jag att receptet börjar bli komplett… men färdigt blir det aldrig!
