Bloggen

Dags igen för Ironman

Skrevs den 17 augusti 2016

Jaha. Då var det alltså dags för årets "Ironmanbikt". Jag läste precis igenom tidigare års sista blogginlägg före Ironman, och de flesta delarna skulle jag kunna kopiera rakt av.

Jag gör nu min sjätte fulldistanstävling (3 860 meter simning, 18 mil cykel och 42 kilometer löpning) plus att jag har startat i tre Ironman på halva distansen. Och med erfarenheten kommer ett visst lugn. Men erfarenhet är också i många avseenden förknippat med något högre ålder – och högre ålder kan göra ont. Alla triathleter har ont. Det sliter på kroppen att förbereda sig eftersom det är en hel del träningstimmar som ligger bakom en Ironmanstart.

Trots att jag idag tränar betydligt mindre än tidigare så har jag för första gången känt att kroppen kanske inte riktigt är med mig i år. Min start är inte i fara, men däremot kommer funderingarna kring en fortsättning efter årets Ironman i Kalmar. Kanske är detta min sista fulldistanstävling. Därmed inte sagt att jag slutar med triathlon och Ironman, men kanske är halvdistans mer lämpat för en 46-åring på 95 kilo med mer än bara Ironman i sin kalender.

Vi får se hur det blir. För jag älskar det här livet. Triathlon är en värld som innefattar så mycket: tre olika discipliner med olika teknik- och träningsupplägg, kunskapen kring mat och energiintag, det mentala spelet, säsongsplaneringen, prylarna och så förstås själva tävlingsmomentet. Det är en värld där jag kan söka kunskap hela livet utan att bli fullärd. Jag gillar sånt.

Som vanligt kan ni läsa om mina sista tankar inför starten på vår hemsida och på Facebook. I år har jag dessutom sällskap av Alex från kontoret. Han är en vinnarskalle av Guds nåde och verkar vara i bra slag inför sin långdistansdebut.

Vi hörs på fredag!

s namnsignatur