​Daladans på toppnivå

Skrevs den 8 juni 2021

Fredag lunch och tre förväntansfulla 13-åringar hoppade kvittrande in i baksätet. Efter ett års uppehåll var det äntligen dags för discodanstävling igen. Förutom dessa tre galanta discodamer hade jag dessutom en utsökt co-driver – även han av släktet danspappa – i Seatkungen H Ipsen.

Den stora frågan var hur länge det skulle kvittras i baksätet, visste verkligen tjejerna hur länge de skulle sitta i bilen denna varma sommarfredag? Vi rullade norrut och passerade metropoler som Smedjebacken, Söderbärke (här finns en utsökt pizzeria) Ludvika, Leksand och fantastiskt vackra Rättvik för att nå vårt slutmål Mora.

Mora – denna legendariska plats på jorden. Mora-Nisse, vasaloppsmålet, Morakniven, knätofsar, Anders Zorn och epatraktorer… här finns verkligen allt. Dessutom ligger det ett charmigt hotell intill Siljans strand som vi anlände till framåt halvniotiden denna ljumma fredagskväll. Eftersom jag och herr Ipsen bara hade språkat om livet konstant i åtta timmar tyckte vi allt att vi var värda en liten kvällsöl (mycket också för att fira Henric och Emmas 10-åriga bröllopsdag – grattis till er bägge!) och diskutera än mer klokheter. Henric tyckte att det blev en mysig bröllopsdag…

Moraklockan var ställd på 06.15 och Morahästen gnäggade glatt vid stranden denna lördagsmorgon när det var dags för våra morgonrutiner, vilket innebar locktång, lösögonfransar, spraytan och pajetter innan det var dags att åka till arenan.

Redan före klockan nio värmde solen Mora mer än den gjort på länge, så det skulle bli en varm förmiddag i hallen. Och faktiskt ännu hetare för mig o Ipsen – på grund av restriktionerna fick vi nämligen inte gå in i hallen och titta så det blev att vackert koppla upp sig på datorn utanför och följa tävlingen online.

65 mil till Mora, ett par timmars förberedelser och sex till åtta minuters dans – det är den värld vi danspappor lever i. Har man otur åker någon av tjejerna ut i första kvalrundan och då är det hemresa efter bara två minuters dans. Men nu blev det en semifinalplats och två finalplatser, så vi fick många dansminutrar per körd mil den här gången. En fantastisk prestation av tjejerna!

Strax före lunch satt vi i bilen igen på väg söderut, nu med tre nyduschade och lyckliga tjejer. När vi sladdade in i Kalmar framåt kvällen hade vi klarat av 130 mils bilkörning på 30 timmar. Det är dock inte det stora i hela den här i historien utan det är att jag och min parhäst herr Ipsen har fått förmånen att tillbringa 30 fantastiska timmar med Fidelie, Isabell och Thea – tack tjejer för att ni brinner för dans och att vi får förmånen att följa med på era äventyr!

Hallå Södertälje – vi syns på nästa dansstopp om tre veckor. Discocirkusen är igång igen!