Den spelande tränaren

Skrevs den 7 november 2018

Jag har precis plöjt färdigt Kim Camerons fantastiska bok ”Positive leadership”. Han har format – eller vill forma – ett ledarskap för 2000-talet där de gamla cheferna har ersatts av mer känsliga ledare.

Mitt eget ledarskap har också förändrats genom åren och har präglats av livet. Först ung, kaxig och odödlig. Senare kom skaparfasen då såväl företag som familj skulle byggas och formas. Därefter splittrad familjebild, splittrat fokus och splittrad målbild. Sen följde en ny familjesituation, ny emotionell karta och ny uppbyggnadsfas i livet. Nu mer mognad, lyhördhet, kunskap och erfarenhetsmässigt visionsbyggande… och typ där står jag idag efter 25 år som ledare.

När någon idag ber mig förklara mitt ledarskap brukar jag jämföra det med att vara spelande tränare i en fotbollsklubb. Det är viktigt för mig att vara en i gruppen, en kompis. Men ibland måste jag kliva av planen och ställa mig vid ledarbänken för att visa riktningen mot det mål vi tillsammans ska nå.

Att vara kompis och samtidigt ledare kan givetvis ha sina sidor. Lägg där till att Adriana dessutom jobbar i företaget. Det är många bitar att ta hänsyn till. Det viktigaste tycker jag ändå är att känna ansvar för sina anställda, sina vänner. Jag vill att alla ska må väl och det är vid ytterst få tillfällen jag under dessa 25 år har höjt rösten (men det har hänt). Jag försöker vara en inspiration och energikälla, och de dagar jag själv är tömd så försöker jag dölja det väl.

Sedan finns det förstås en massa bitar jag måste bli bättre på. Jag har ett fantastiskt team runt mig och de förtjänar betydligt mer uppmuntran än vad jag ger. Den biten jobbar jag med eftersom jag vet att det har stor effekt på alla människor.

Nu har vi en vecka bakom oss då jag tillsammans med mina delägare Henric och Selma samt vår kontorschef Mirata suttit och ritat pilar, fyllt i boxar, byggt strukturer, målat upp delmål på resan mot slutmålet 2021, analyserat nuläget, visionerat och kalkylerat. Framför allt har vi jobbat för att vägen vi ska färdas på de närmaste åren är till gagn, nytta och välmående för alla som är med på resan – mina kompisar. Det är en gemensam resa, och att resa tillsammans med vänner är roligare än att resa själv.