Bloggen

​Digitalt socialt och dans på distans

Skrevs den 30 mars 2021

Den digitala världen tar över det sociala – det är ett ont måste som vi alla försöker göra det bästa av. Förra söndagen åkte således äldsta dottern in till stan och köpte sushi till söndagsmiddag. En söndagsmiddag som vi skulle äta tillsammans med farmor och farfar.

Med andra ord blev det att duka upp middagen på stora bordet, ställa upp telefonen, ringa upp på Facetime och ha en efterlängtad stund tillsammans… på 14 mils avstånd. Vi konstaterade att barnen inte hade träffat farmor och farfar sedan förra sommaren. Men en middag som denna är i alla fall en liten tröst i tider som dessa.

Förra lördagen fick vi uppleva ett nytt grepp inom den dansvärld vi har tvingas vara utan sedan i höstas. Kamerorna hade riggats upp i danshallar i hela Sverige för en rikstävling. Dansarna körde sina presentationer medan de internationella domarna satt i ett rum med skärmar och bedömde dansarna via de kameror som var utspridda över landet.

Normalt är det ungefär 1 000 dansare i hallen, nu stod de allena framför en kamera. När väl tekniken satt på plats blev det speciellt… men ändå en tävling. Och det verkade i alla fall vara Fidelies melodi då det blev en semifinalplats. Jag slapp resorna som brukar vara cirka 40 mil men gick miste om den sammanhållning som finns mellan dansarna och dansföräldrarna.

Det digitala ger oss lösningar för de sociala sammankomster vi saknar. Tänk när det nya normala gäller – kanske kommer vi då att umgås som vanligt men utnyttjar tekniken och kör digitala möten med de vi kanske knappt träffade alls i den ”gamla världen”. Det goda som kommer ur pandemin kommer dock aldrig att rättfärdiga all skit den dragit med sig

Nu gläds vi dock åt att vi har sommartid igen… äntligen!

Pontuz Löfgrens namnsignatur