En annorlunda biljakt

Skrevs den 7 maj 2014

Mig veterligen har jag aldrig ställt upp i någon löpartävling sedan jag gick ut grundskolan. Åtminstone ingen ”ren” löpartävling – det har ju blivit några triathlon, men det är liksom en annan grej. Då handlar det mest om att överleva...

Innan jag började med triathlon hade jag, som gammal blekfet fotbollsmålvakt, samma inställning till löpning som höjdhopparlegenden Patrik Sjöberg: ”Desto längre de springer desto dummare är de”. Men jag blev tvungen att omvärdera den inställningen för några år sedan. I söndags var det då dags. När välgörenhetsloppet ”Wings For Life World Run” kom till Kalmar tyckte jag det var ett bra tillfälle att göra debut. Tävlingen går ut på att springa fortare än en bil som följer efter löparna i en förutbestämd hastighet. När bilen kommer ikapp dig är du ute ur tävlingen, då har du gått i mål. Så loppets längd var alltså upp till oss själva. Normalt springer jag, Peak-Jonas och Duracell-Johan 22 lugna kilometer varje lördagsgryning. Så jag och Jonas bestämde oss för att hålla 5.15 minuter per kilometer vilket skulle innebära att vi skulle nå 23 kilometer, det vill säga ett lugnt och fint träningspass. Duracell-Johan ville leva upp till sitt smeknamn och siktade på 34 kilometer. Starten gick på Larmtorget och 1 500 glada löpare gav sig iväg. Banan var fascinerande då den gick över Ölandsbron och sedan vidare söderut på Öland. Underbar stämning och lite Ironman-atmosfär över det hela. När vi kom till 20-kilometersmarkeringen började vi höra ”målbilens” högtalare bakom oss. Problemet var att vi var alldeles för pigga och ville springa mer, så det var dags att höja farten. Helt plötsligt började tävlingshornen sticka ut och farten ökade rejält – vårt planerade 5.15-tempo blev istället fyraminutersfart. Men bilen visade ingen som helst förståelse för att vi hade mycket spring kvar i benen – efter 23,5 kilometer kom den ikapp oss. Jag, Jonas och duktiga Ulrika från kontoret (hon nådde samma distans) kunde göra sällskap tillbaka, nöjda med dagens pass, pigga i benen och med en bra känsla i hjärtat över att vi gjorde detta för en bra sak. Och det var riktigt kul – vi passerade en massa kändisar i banan (legenden Henke Rydström, Läkar-Johanna, Skidkungen Hellner, Moderat-Johan, Audi-Magnus, Rektor-Hansson, Tough-Malin med flera) och det var en fantastisk stämning mellan såväl löpare som från publiken. Men nästa år trycker vi på lite hårdare från start.

Pigg o glad på Öland ihop med Peak-Jonas                       Ulrika på väg mot Ölandsbron

Det var för övrigt inte bara på löparbanan vi hade anledning att vara nöjda. April visade sig nämligen vara en av kontorets topp-fem månader någonsin under våra tjugo år. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: hos oss jobbar fantastiska människor! Nästa vecka blir det gästblogg av duktiga Alex som ni dessutom kan följa på såväl Facebook som Instagram från och med nästa onsdag – må väl!