En gång målis, alltid målis

Skrevs den 24 april 2012

Lördag morgon och en långfrukost med döttrarna. Ledig lördag är fantastiskt härligt och riktig kvalitetstid. Vi smidde dagens planer och for snabbt till Slottet för att kolla om det finns några spöken, vilket de två stora tutat i fyraåringen. Väl på Slottet så mjukstartade vi med att se Karen Bit Vejles fantastiska utställning ”Med saxen som pensel”. Därefter kikade vi runt och vetgiriga barn höll mig kvar på Slottet några timmar. Riktigt kul.

När väl barnen fått sitt roliga var dags för deras far att få sitt. Från gamla Slottet till nya Guldfågeln Arena och Kalmar FF-Gefle. Jag och Mattias hade tagit med oss Pizza-Mike och tillsammans körde vi hela "pappa-barn programmet" vilket innebar logen, godis till barnen, Ipad till minstingarna, mycket läsk med mera. Och till vår förvåning satt barnen med i princip hela matchen trots att såväl väder som match var iskalla. Lördagskvällen fortsatte sedan med ett intervallpass - klar "nördvarning" när jag, i mina trikåer klockan 18.30 en lördagskväll, mötte alla ungdomar som var på väg till diverse fester. Men stark blir jag... förhoppningsvis.

På söndagen skulle jag avverka fem husvisningar varav några i sjöläge - hur glad blir man då när man slår upp de klara blå och det är en ärtsoppa över Sundet. Om jag så satte mina kunder på ett skär mitt i Sundet hade de inte sett vatten. Trots detta blev det en riktigt bra visningsdag då köparsidan verkligen har vaknat till liv.

Efter en helg med såväl familj som träning och jobb så var det då dags för en ny arbetsvecka. Måndagen innebar en föreläsning i ett ämne där ingen kan slå mig på fingrarna: Pontuz Löfgren och Pontuz Löfgren AB - en mycket trevlig eftermiddag.

För övrigt så har jag haft ett par uppenbarelser de sista veckorna. I många år har jag hört talas om ubåtar som luftar sina tankar i Sundet och därför går i ytläge. Jag har bott i Kalmar i 25 år men aldrig tidigare sett någon ubåt. Nu har jag sett två på tre veckor - rätt mäktigt faktiskt.

Jag har också haft ett möte med Kalmar kommun och Kalmars bostadsförsörjning, vilket blev resultatet av mitt blogginlägg i ämnet. Ett mycket bra möte. Hu, vad det ska hända grejer nu...

En kul episod inträffade i fredags när jag körde mitt okristligt tidiga simpass. En herre kom fram i omklädningsrummet och hälsade då han tyckte mitt ansikte var bekant. Han undrade vad jag hette och jag presenterade mig. "Löfgren känns bekant" sade mannen. "Jag kanske syns här och där" sade jag. "Ja, nu vet jag - du stod ju i mål i Kalmar AIK". Hm. Sedan jag stod i mål i KAIK har det gått över 20 år och jag har lagt ner en hel hög med pengar på att marknadsföra mitt namn som mäklare... och han kom att tänka mig som målis.

På torsdag är det Laleh med dottern.

Allt gott/Pontuz