En känsla av mening
Skrevs den 18 januari 2022
Jag sitter vid köksbordet och försöker jobba lite med planeringen inför ett spännande halvår. Utbildningar, kampanjer, strategier, analyser… ringarna och pilarna blir fler och fler och kommer säkerligen leda till något bra även i år – trots att de just nu mest ser ut som en gammal Picasso, typ Las Meninas.
Samtidigt som jag försöker fokusera på mitt avbryts jag av frågor som ”Älskling, vad står förkortningarna ETF och CDS för?” eller ”Pappa, kan du hjälpa mig med geometrin”? Jag hjälper så gott jag kan och återgår sedan till mina ringar och pilar. Strax därefter ringer telefonen då en av mina duktiga anställda undrar om jag har tid att bolla formuleringen av en rätt knepig juridisk paragraf som ska till i ett avtal. Och bara några minuter senare ringer det igen… Nu är det dottern i Göteborg, som undrar hur hon ska tänka kring sitt elavtal.
Är det en belastning eller en gåva att vara behövd? Ledarskapsgurun Brian Tracys definition lyder så här, om vi lägger vikten lite mer på företagandet än på familjen: "Ett av de djupaste begären vi människor har är att känna oss behövda; att ha en känsla av mening och syfte i livet och inom jobbet. Ledaren är en person som kan komma in på och förstå andra människor och få dem att höja sig och prestera mer än vad de har gjort tidigare."
Jag kom ihåg när jag som 18-åring såg mina föräldrars bil med släp vända hemåt Jönköping efter att ha lämnat av sin son (mig) i Kalmar. Därmed var alla barnen i det Löfgrenska hemmet utflugna. Mor hade tydligen gråtit de 25 milen hem, och när vi senare pratade om den känslan handlade det om att ”inte längre vara behövd”. Nu blev det inget stort problem för morsan eftersom jag har en far som är av den gamla stammen och som skulle svälta ihjäl om hon var hemifrån i mer än ett dygn… men det finns säkert många andra exempel på när den känslan gått förlorad.
Det gäller kanske inte bara att vara behövd utan att man också verkligen kan hjälpa – och vill hjälpa. Aristoteles sade tydligen att intelligens inte bara består av kunskap utan även av förmågan att utöva den i praktiken.
För min egen del skulle jag nog vilja påstå att det är något av den mest hedersamma man kan känna: att vara den som får frågor och är behövd. I mitt jobb ser jag detta som en ära och ett mått på att jag tagit mitt jobb på allvar genom åren och verkligen förskaffat mig den kunskap som behövs för att hjälpa andra. Det är samtidigt utvecklande, eftersom det är väldigt många frågor där jag inte har en susning och då får chansen att skaffa mig ny kunskap. Och den allra skönaste känslan är när vi hittar svaren tillsammans.
Som förälder vill man såklart alltid finnas där, oavsett om det gäller skolarbete eller livet för övrigt – även om just det där med att vara behjälplig med skolarbetet blir svårare varje år. Fast å andra sidan blir kanske livsråden lättare desto äldre barnen blir.
Att kunna är inte alltid självklart, men att försöka är däremot både hedersamt och väldigt uppskattat.
