En småländsk jul
Skrevs den 21 december 2021
Julveckan är redan här med allt vad det innebär. Sagovärlden med ett snötäckt Kalmar, gator med glada människor som pulsar fram i snön, en glöggdoft som ligger som Londons smog över Kaggensgatan, lulliga tomtar, förväntansfulla barn med tindrande ögon…
OK – så vill vi ha det men så är det ju tyvärr inte riktigt. Det idylliska som jag gärna ser i mitt huvud blir mer och mer avlägset. Är det tidens tand, min egen ålder eller är det något vi börjar tappa lite till mans?
Jag har i många år varit lite tveeggad inför julen, den jul jag älskade som barn och även när mina egna barn var riktigt små. På ett sätt älskar jag verkligen (numera tanken på) julen även nu. Men en annan sida av mig ogillar vetskapen om att vissa människor sitter ensamma, kraven på det perfekta och ångesten för att inte räcka till som förälder eller ekonomiskt. Vad gäller det sistnämnda vet jag många som gör vad de kan och så gör även jag, men eftersom jag har insyn i flera välgörenhetsorganisationer vet jag att det tyvärr behövs så mycket mer.
Vi har en vecka bakom oss på jobbet då vi har småfirat julen lite varje dag, vilket inte gagnar mitt midjemått (så jag kör en klassiker och tar tag i det efter helgerna). Vi turas om att jobba i mellandagarna, även om vårt fokus framför allt ligger på vila, uppladdning och stolthet över ett år som varit framgångsrikt på flera plan.
För min egen del blir det en jul i de småländska skogarna och föräldragården. Glöggdoft, bondkatt, granskog, vedspis och mors mat – jag är lyckligt lottad. Vår ”julafton” med barnen blir den 23:e, vilket är verkligheten i många moderna familjer. Med vuxna barn handlar det mest om att vara tillsammans, vilket jag längtar mer än någonsin efter nu när äldsta dottern har flyttat ut. Det blir firande med barnen, mina föräldrar, min bror och hans familj. På julafton stannar jag och Eliz kvar och fortsätter julen med mina föräldrar medan barnen fortsätter till andra halvan av föräldraskapet.
Önskar alla och envar en riktigt god jul!
