En underskattad drivkraft

Skrevs den 20 april 2016

Att utvecklas handlar för mig mycket om att ha öppna sinnen. Att våga och vilja utvecklas är också det som driver vårt företag – och de som jobbar hos oss – framåt. Men en klok och kär vän, som även i perioder varit och är ett värdefullt och uppskattat bollplank till oss, påtalar även att oro är en annan viktig ingrediens. Oro för att utvecklingen inte sker tillräckligt snabbt och blir tillräckligt bra. Och jag är ofta orolig.

Den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt i mäklarbranschen just nu. Och den oro jag känner är att många glömmer bort det viktigaste. Människan.

Tekniska innovationer och deras användningsområden kommer och går. De svävar likt satelliter ovanför våra huvuden och vi kan plocka ner de som vi tror attraherar marknaden just nu. Satelliterna ser dock annorlunda från år till år – Ipads, Facebook, 360-visningar, Periscope, Iphones, Instagram och så vidare. Men den viktigaste komponenten finns alltid kvar: människan. Och vi har valt att fokusera på just människan.

Vi vill se till att de som jobbar hos oss, och nära oss, alltid har möjlighet att utvecklas. För om det något vi kan vara helt säkra på så är det att vi aldrig blir hundraprocentiga. Men så länge vi har en oro inom oss att det kan komma bättre, snabbare och starkare konkurrenter, så är viljan att fortsätta utvecklas vår viktigaste egenskap. Den ska vi alltid ha med oss och fortsätta jobba med, för då blir vi ännu starkare som grupp.

Jag har dessutom alltid en inneboende oro för att storstädernas mäklare springer snabbare än oss, att vi hamnar på efterkälken. Det finns bara ett sätt att ta reda på om det stämmer, så jag tog helt enkelt med mig sex medarbetare och drog på visningsturné i Stockholm. Vi hann med ett 30-tal visningar och när vi summerade våra intryck framåt eftermiddagen kunde vi konstatera en sak: Stockholmskollegorna levererar inte jämfört med de mäklare jag har förmånen att jobba med. Så den oron kan jag i alla fall släppa. Och visst är det så att 95 procent av all den oro vi känner aldrig kommer att inträffa. Det verkar vara så när även det gäller vårt mäkleri, så vi fortsätter på inslagen väg. Men vi fortsätter vara oroliga. Det blir bäst så.