En upp och nervänd paus…

Skrevs den 30 april 2014

Efter en skön påsklovsvecka tillsammans med mina närmaste är jag nu tillbaka vid tangentbordet – och skrivbordet också för den delen. Förra veckan fick ni Mattias perspektiv på mäklaryrket i såväl bloggen som på Instagram och på Facebook. Av våra många duktiga mäklare är det Mattias som har gjort bäst resultat så här långt i år. Och då ska ni veta att de övriga också har gått riktigt bra. En fascinerande jämförelse är att Mattias under årets första fyra månader har gjort samma resultat som en snittmäklare i Sverige gör på ett helt år. Mattias har åtta månader kvar. Häftigt, eller hur?

Som ni säkert har förstått så är det full fart nu. Vårvärmen – eller ska vi kalla det sommarvärmen – har verkligen fått marknaden att vakna. Det är nu vi måste balansera trycket. Gasa och bromsa lite samtidigt. Gasa för att det nu kommer att göras många affärer. Bromsa för att hålla lika hög kvalitet som alltid. Samtidigt måste vi se till att alla på kontoret får energi och att skratten fortsätter studsa mellan kontorets väggar. Glädje är ett sant framgångskoncept. Ett sätt att hålla energin uppe är att ibland våga stanna upp och ta en paus trots att det är mycket att göra. På skärtorsdagen tog vi en sådan paus. Turen gick till Uråsa mitt i de småländska skogarna. Vad gör man då i metropolen Uråsa? Jo, man kör folkrace såklart.

Med skräckblandad förtjusning lyssnade vi på tävlingsledaren. Det fanns en regel som skulle följas: kör man av banan och inte kommer upp för egen maskin så är man diskad och det är färdigåkt. Och det är tydligen princip omöjligt. Jag, som älskar den här typen av aktiviteter, bubblade inombords – här skulle det köras bil! Starten gick. Full gas på ettan, i med tvåan och in i första kurvan. Hu, så bra det gick. Andra kurvan perfekt, tredje kurvan och jag skulle hålla en rak linje för att komma till bättre på nästa krön. Kom lite för tight, träffade en liten, men ack så elak, vall. Bilen upp på högkant, välte över på taket, upp på hjulen igen men sedan ytterligare ett kvarts varv. Det blev tyst, bara ljudet av krossat glas. Där satt jag som en upp o nervänd sköldpadda hängandes med dinglande kroppsdelar. Dagen var över efter tre kurvor. Som tur var gick allt bra, förutom att jag fick sitta på skampallen resten av dagen. Segrare blev Mattias bland grabbarna medan det gamla gokartesset Ulrika tog hem tjejklassen. Många skratt och en skön batteriladdare inför den hektiska visningshelg som påsken är. För egen del får jag väl ta till Vince Lombardi´s kloka ord: ”If you can't accept losing, you can't win” Önskar alla en härlig Valborg!