Fake it til you make it
Skrevs den 29 september 2020
Har tillbringat en underbar helg i Stockholm. Ett Stockholm där det informeras mycket om covid och att vi ska hålla den sociala distansen till varandra för att inte sprida viruset vidare. Klokt. Men jag måste tyvärr ändå säga att Stockholm var precis som vanligt trots alla uppmaningar: mycket folk, trängsel och en hel del turister.
Vi var ute och åt både fredag och lördag plus att det blev ett par hotellfrukostar. Och det är fascinerande att många har problem med att hålla social distans där de ska göra det, men samtidigt håller distansen fullt ut när de inte behöver – till exempel i frukostmatsalen, där fokus ligger på mobilerna istället för personerna kring bordet. Det ska tas bilder, göras omtagningar och ingen får röra maten innan alla har fotat. Och när alla sedan har lagt ut sina bilder måste det kollas vilka foton de andra har lagt ut. Allt blir ett skådespel för oss som kanske valt att inte ha mobilerna vid matbordet. Så social distans håller vi… tyvärr.
Med de orden sagda så flyttas hela tiden gränsen för där sociala medier tar över inte bara den sociala närheten utan även sanningen. Sociala medier skapar ju ofta bilder som kanske inte stämmer med verkligheten. Vid många av borden var det inte så glatt och lyckligt men med stor sannolikhet speglade bilderna som lades ut något helt annat. En lycka som bara finns på bild.
Tyvärr blir detta en sanning för många och förespeglar något som kanske inte stämmer överens med ögonblicket. Och att källkritiken är noll vad gäller privata publiceringar må vara hänt – men hur är det med övrig publicering? Kan vem som helst skriva vad som helst, som blir upphöjt till sanning när det publiceras i de sociala medierna?
I vår egen bransch är det väldigt transparent när det gäller försäljningar, byråernas framgångar och enskilda mäklares resultat. Men för alla – vilket bilderna sällan förespeglar – verkar det inte vara lika självklart att kliva ut på fältet där hårt jobb väntar, många arbetstimmar ska avverkas, kundens välbefinnande ska vara i fokus och ett evigt törstande efter ny och mer kunskap är ledord. Så bilden och verkligheten är inte alltid i samspel, inte ens i vår värld. Kanske är det den gamla devisen ”Fake it til you make it” som spökar?
