Fem komma femtiosex

Skrevs den 2 juni 2011

Galet glädjande siffror kom i veckan. Kommer ni ihåg att vi förra året lät vår duktiga CRM-grupp (kundvårdsgrupp) göra vår första kundenkät? Köpare och säljare får svara på fjorton frågor som belyser de element vi jobbar med: bemötande, kompetens, tillgänglighet, genomförande etc. Vi bedöms på en skala 1–6, där 6 är så bra det kan bli. Förra året hade vi ett snittbetyg på helt otroliga 5,47. Vi jobbade vidare med de bitar där vi hade lägst siffror (det fanns inget moment där vi låg under 4,9) och har försökt förbättra de momenten.

Så vad har hänt under året? Summan av kardemumman blev att våra kunder ger oss 5,56 när allt summeras och när de får frågan om de kan tänkas rekommendera oss. 5,56!

Vi får mycket statistik under året och har fått en del utmärkelser, men till syvende och sist är det just den här undersökningen som hela vår business handlar om. Att de som gör ett medvetet val och anlitar oss verkligen får den bästa tänkbara mäklartjänst som går att uppbringa.

Vi kan fortsätta på inslagen linje - vi behöver inte förlita oss på att en Storbank förser oss med en massa (icke konkurrensutsatta) uppdrag genom falska uttalanden från bankpersonal, vi behöver aldrig sprida falska rykten eller tala illa om våra konkurrenter, vi behöver aldrig förlita oss på centrala beslut utan gör det som är bäst för våra kunder, vi behöver aldrig plock ner konkurrenternas till salu-skyltar... Vi ska bara fortsätta att vilja bli ännu bättre, fortsätta att ligga före våra konkurrenter, fortsätta att leverera något som de andra inte kan mäta sig med.

Från hela mitt hjärta - ett stort tack till alla mina duktiga assistenter, mäklare, CRMare och samarbetspartners som gör oss till det vi är! Jag är sååå stolt att ni finns hos mig och Mattias.

Ovanstående tog givetvis mycket av veckans fokus, men trots euforisk stolthet och glädje så har faktiskt andra saker också hänt.

När jag lämnade tangentbordet förra gången var det lördag och jag skulle avsluta den dagen med lite cykelträning. Det blev dock sent på dagen så för att spara lite tid (en cykelrunda tar två-tre timmar) stack jag ut på en löprunda istället.

Efter ett strålande tempo (i min värld) och knappa milen avklarad började det sticka i vaden. Tjugo meter senare small det till. Bristning. Inte bra när man passerat fyrtio. Det blev till att halta hem med en hemsk tanke i huvudet - fan, jag börjar väl inte bli gammal? Svaret blev som ni förstår väldigt snabbt: absolut inte. Nu, fem dagar senare, har jag dock fortfarande ont men ikväll kör vi lite cykel och kollar om det funkar.

På tal om cykel så börjar det närma sig Vätternrundan. Vi är stolt sponsor till Triathleten Marie Johansson, så i veckan mejlade jag en försynt fråga till henne om jag inte kunde hänga på henne ett pass. Jag skulle skriva "... men det får inte vara över 10 mil" men jag råkade skriva "... inte UNDER 10 mil".

En riktigt glad Marie svarade att det är klart jag får hänga på. 18 mil ska tydligen cyklas i helgen och det vore bra om jag tar med mig löparskorna för vi ska springa en runda efteråt. På något sätt känns det som detta är ett bra tillfälle för en prestigeförlust och säga - nej tack. Men på ett annat sätt så är detta kanske just vad jag söker. De där gränserna som ska passeras, utmaningar som ska prövas.

Nu är det återigen dags att skicka en offertförfrågan till Britt AB, tillika min svärmor. Lena sticker till Mallorca på lördag med sina kompisar och lämnar mig hemma med alla tre döttrarna. Ni kommer ihåg hur galant det gick förra gången? Lena lyckades dessutom pricka in "värsta" veckan den här gången. Massor av jobb för min del, Linnie ska sköta en havremoppe, Junie har avslutningsfest, en av flickorna ska på läger plus allt annat. Britt AB har en stororder på ingång...

Röd torsdag innebär ledigt halva dagen. Båtarna ligger i havet så nu är det premiär för vattenskotern.

Önskar alla en skön ledighet, och lova nu att skänka en tanke till en hårt arbetande gräsänkling närmaste veckan!