Fem och fyrtiotvå

Skrevs den 28 augusti 2011

Summeringen av den gångna veckan kunde fylla hur många och långa bloggar som helst… Vi kan börja med FFs 0-0-match mot Blåvitt igår. Domaren i matchen, Stefan Johannesson (även kallad Biffen), är min ungdomskompis från Habo. Vi var under många år som ler och långhalm. I lördags visade han ut min kompis Henrik Rydström, som tyckte domslutet var ”sinnesjukt”. Så nu har jag två polare som däremot inte är särskilt goda vänner med varandra just nu. Så konstigt det blev.

Jag höll föredrag för Marknadsföreningen i Kalmar län i torsdags. Under parollen "Att personifiera ett varumärke eller vara ett varumärke personifierat" fick jag hålla låda i nästan en timme. Och att döma av antalet mejl och sms efteråt verkar jag ha sått ett och annat frö. Jag talade verkligen från hjärtat när jag förklarade min syn på hur man kan fascinera en marknad och att det är viktigt att köra sitt eget race. Konkurrenterna får gå på defensiven och istället försöka konkurrera med skitsnack och falska ryktesspridningar, vilket de flesta redan genomskådat. Ett kul föredrag att hålla inför en påläst församling!

I torsdags kväll bar det av till vackra Tjörn och byn Skärhamn med hela familjen för min triathlondebut. På fredagen gick fru och barn till stranden medan jag provsimmade vattnet lite - där var det salt och en hel del maneter - och cyklade löparbanan. Det kändes långt, och dessutom skulle banan springas fyra varv. Men det skulle nog gå bra.

Efter lite pre-racemöte och snack med de andra triathleterna från Kalmar kände jag mig väl förberedd - om man nu kan vara det inför en debut. I mina tankar skulle jag komma i mål på cirka sex timmar - då skulle allt funka perfekt. Två kilometer simning på en timme, inklusive ombyte från våtdräkt till cykelgrejerna, nio mils cykling på tre timmar och avslutande 2,1 mil löpning på två timmar.

Lördag morgon och klart för start... och tre minuter före startskottet blev det becksvart på himlen; ett skyfall kom över oss med ett åsk- och blixtoväder i hasorna. Starten gick och det var dags att ge sig ut i det mörka vattnet. Jag tog det lugnt men gjorde en jättemiss. Jag andas bara åt vänster, och la mig dumt nog på en vänsterflank vilket gjorde att jag inte kunde följa de andra simmarna utan fick navigera helt själv. I ösregnet var det svårt. Jag simmade nog längst av alla, man kom i alla fall ur vattnet på 53 minuter.

Ut på cykeln i rätt hård blåst och regn. Cyklingen flöt på bra och jag förstod att det fanns många som gillade simningen mer än cyklingen. Jag passerade många och kunde hålla ett högre snitt än jag tänkt mig vilket gjorde att cyklingen bara tog 2.44.

På stela ben stack jag iväg på löpningen, som börjar med en rätt kraftig backe. Första varvet var tungt men funkade. Jag delade upp varvet i två delar och kunde på så sätt hålla ett jämt tempo. Jag blev omsprungen av rätt många, men det viktiga var att de inte hade lika många band runt handen som jag. Man får nämligen ett band för varje varv. Jag kunde hålla mina tider och körde halvmaran på två timmar och trettiotre sekunder - skaplig timing...

Summa summarum blev det fem timmar och fyrtiotvå minuter. Jag var pigg i mål och är idag, dagen efter, hur pigg som helst. Jag njöt av varje minut och har verkligen fått blodad tand.

Tack alla som stöttat mig med träningshjälp, stöd och hejarop

Om vi snackar lite jobb också så har vi fått förtroendet att förmedla en bostad utöver det vanliga, kolla länken här! Det verkar som bostadsmarknaden har fått ny fart - augusti blir en kanonmånad.

Nu tar vi tag i en ny orörd vecka.

Må gott
/Pontuz